Från vänster Lars Josefsson, Elin Hermansson, Henrik Sundström, Lars Tysklind, Mattias Jonsson, Nils Hannerz.
Tillbaka

Från skräp till resurs - hur kan vi återvinna plast?

30 oktober 2017
Hur kan all plast återvinnas i en cirkulär ekonomi? Är lösning ett svenskt plastreturraffinaderi? Det var frågor som diskuterades under ett lunchseminarium i riksdagen mellan riksdagsledamöter och representanter från näringsliv och universitet. Seminariet arrangerades av riksdagsledamöterna Mattias Jonsson (S) och Lars Tysklind (L) för att diskutera Sveriges plaståtervinning.

Under seminariet gav Chalmers Tekniska högskola en inblick i hur viktig plast är för att minimera mängden avfall idag samt hur andra länder har hanterat plastfrågan. Electrolux bidrog med branschperspektivet om fördelarna samt utmaningarna de ser i sitt returprogram för plast. Kemiföretagen i Stenungsund talade om kemibranschens perspektiv och hur ett plastreturraffinaderi i Sverige kan medverka till att skapa en cirkulär plastekonomi.

Lars Josefsson, professor of the practice i hållbar utveckling på Chalmers, inledde med att berätta om att plasten är ett otroligt viktigt material för samhället. Lars Josefsson poängterade att om all plast ersattes med andra material så skulle mängden avfall fyrdubblas och koldioxidutsläppen öka med 60 procent. Det skulle vara förödande för miljön, varför fokus behöver ligga på att få till en plaståtervinning som gör att plasten blir en del av den cirkulära ekonomin. Idag materialåtervinns 30 procent av all plast, vilket innebär att resterande 70 procent - motsvarande 200.000 ton plast - går till energiåtervinning.

Lars Josefsson menade att det långsiktiga målet borde vara att all plast ska återvinnas. Dagens mekaniska återvinning är resurseffektiv, men all plast kan inte tas tillvara med den metoden. Det beror på att det är svårt att separera olika plastsorter och att det kan finnas tillsatser i plasten som man inte längre vill ha. När plasten återvunnits ett antal gånger försämras även kvaliteten, materialet får sämre egenskaper. Även speciallagar som hindrar användning av återvunnen plast i nya förpackningar för livsmedel spelar roll.

Alternativet till mekanisk återvinning är kemisk återvinning, en metod som innebär att plasten bryts ned till sina minsta beståndsdelar och sedan byggs upp på nytt.  Kvaliteten blir lika bra som för helt ny plast. Med ett plastreturraffinaderi kan plasten bli en del i ett slutet kretslopp. Kanada och Nederländerna har satsat på att utveckla anläggningar som gör ny kemiråvara av avfall. Lars Josefsson avlutade med att fråga om Sverige också vill ha en hållbar utveckling? Detta ledde till en diskussion om vad som skiljer Nederländerna från Sverige. Nederländerna har andra lagar och regler och större tillgång till plastavfall som gör det möjligt att återvinna plasten.

Henrik Sundström, miljö- och hållbarhetschef på Electrolux, berättade om hur Electrolux arbetar med att minska sitt koldioxidutsläpp utifrån ett helhetsgrepp som sträcker sig alltifrån produkter och leverantörskedjor till kemikalier och material. En utmaning för Electrolux är när deras produkter ska återvinnas och de är 15 till 20 år gamla, vilket innebär att plasten ibland inte uppfyller nuvarande regler i kemikalielagstiftningen. Kemikalielagstiftningen förändrar regleringarna kontinuerligt utefter ny kunskap. Electrolux använder därför i stället återvunnen plast från livsmedelsförpackningar som bara är cirka två månader gamla när de ska återvinnas. Henrik Sundström menade att det alltid innebär en risk för företag att använda återvunnen plast eftersom en liten förorening kan påverka utseendet eller lukten i den färdiga produkten, vilket i sin tur kan leda till reklamationer. Däremot finns stora vinster med att återvinna plast utifrån både kostnads- och miljöperspektiv, varför Electrolux har valt att satsa på plaståtervinningsutveckling. Henrik Sundström underströk dock att en förutsättning för att driva utvecklingen är att få tillgång till stora kvantiteter så att man kan arbeta med att identifiera rena källor för återvinning.

Elin Hermansson, projektledare för Hållbar Kemi 2030, Kemiföretagen i Stenungsund, talade om synergieffekter för Sveriges största kemikluster, som ligger i Stenungsund. Enligt Elin Hermansson är de olika företagen mycket beroende av varandra eftersom ett företags biprodukt är ett annat företags råvara. Kemiföretagen i Stenungsund har en vision för Hållbar Kemi 2030 som innebär att Stenungsund år 2030 ska vara navet för tillverkning av produkter baserat på förnybara och återvunna råvaror. Ett plastreturraffinaderi är helt i linje med visionen för Hållbar Kemi 2030 och skulle kunna bli ett flaggskepp för Sverige. För att få ett plastreturraffinaderi till Sverige behövs en acceptans för återvunnen råvara och flera åtgärder. Exempel som nämndes var standarder och lagstiftning, tillgång till plastavfall, producentansvar och investeringar genom forskningsstöd och flaggskeppssatsningar.

– Sverige behöver skapa ett policylabb där politiker, myndigheter och näringsliv går samman för att gemensamt diskutera och driva frågan om att all plast i Sverige ska återvinnas, menar Elin Hermansson.

Seminariet avslutades med en diskussion om olikheterna i avfallshanteringen i Europa och faktumet att Sverige internationellt sett är väldigt duktiga på återvinning. I Sverige flyter det varje år i land plastprodukter som slängts i andra länder. Därför behövs det bland annat ett deponiförbud i Europa.

IKEM vill att Sverige ska inse möjligheten att all plast kan återvinnas. På 1900-talet byggde vi dagens energiåtervinning. Det var den bästa lösningen då. Nu behöver samhället ta ett kliv fram och återvinna råvarorna i avfall. 2000-talets lösningar bör vara att återvinna alla material som går.

– Riktigt roligt med ett samtal om plaståtervinningen som inger hopp om möjligheterna att Sverige kan bli ett föregångsland, säger Nils Hannerz, forsknings- och innovationschef på IKEM.
 

Lunchseminariet ingår i en serie som Mattias Jonsson (S) och Lars Tysklind (L) arrangerar i riksdagen. Deltagande under seminariet var Lars Josefsson, professor of the practice, Hållbar utveckling, Chalmers tekniska högskola, Henrik Sundström, miljö- och hållbarhetschef, Electrolux och Elin Hermansson, projektledare Hållbar Kemi 2030, Kemiföretagen i Stenungsund.

Nästa seminarium kommer att hållas den 6 december och har elektrifiering som tema.  

Kontakt

NilsHannerz

Forsknings- och innovationschef
Head of research and innovation
Tel direkt: +46 10 455 38 85
Tel mobil: +46 70 325 30 07
Nils.Hannerz_258_v2.jpg
Tillbaka ”Hur giftfri är julen egentligen? Den frågan ställer sig Kristina Neimert Carne som är IKEM:s kemikalieexpert, i denna reflektion över julens kemikalier och dess smaker.Läs mer

Kemikalieinspektionen publicerade nyligen en inspektionsrapport där man tittat på innehållet av förbjudna och begränsade ämnen bland annat i julbelysning och juldekorationer. Summa summarum; kemikalieinspektionen hittade ämnen över gränsvärdena i 16 av 120 produkter, främst bly och kortkedjiga klorparaffiner. Årets resultat är en stor förbättring jämfört med liknande studier från åren 2014 och 2017.

KemI söker och finner

Man ska komma ihåg att Kemikalieinspektionen vet mycket väl i vilka typer av produkter de ska leta efter förbjudna ämnen, och därför fokuserar sin inspektion på de produkterna. Därför är inte den inspekterade produktmassan ett tvärsnitt av den svenska marknaden, utan snarare en koncentration av ofta billiga importerade produkter.

IKEM tycker ändå att det är bra att Kemikalieinspektionen prioriterar den här typen av inspektioner så att de företag som anstränger sig för att följa den tuffa kemikalielagstiftningen vi har i EU inte ska konkurreras ut av mindre nogräknade företag som importerar billiga produkter från Asien utan kontroll. I rapporten konstaterade Kemikalieinspektionen att ”alla har rätt till en giftfri vardag, året om”.

Hur giftfri är julen egentligen?

Med de orden i färskt minne kan jag inte låta bli att fundera över hur giftfri julen är egentligen. Jag är svag för många saker, och ett intresse som fullkomligen tar över köket hemma i juletider är chokladtillverkning. Dels för att det är lite meditativt att stå och svepa chokladen fram och tillbaka över marmorskivan i tempereringen, dels för att just tempereringen i sig dessutom innehåller en portion riktigt intressant fettkemi. Men också för att det går att testa så många smaker.

En av mina smakfavoriter är tonkaböna som har sitt ursprung i Sydamerika och används förutom som smaksättare i desserter, även i parfymer och i tobak. Doften är intensiv och aromatisk, och för en kemist förs tankarna tveklöst till kemikalieförrådet på organisk kemi. Den söta och armomatiska doften kommer till stor del från kumarin, som ingår i halter mellan 1 och 3 %.

Kumarin i sin rena form är klassificerad som akuttoxisk kategori 4 med lever och njurskador som följd. Inte nog med att kumarin ingår i tonkaböna, det är också en av de tongivande ingredienserna i kanel. Eftersom den är just klassificerad som toxisk finns ett tolerabelt dagligt intag (TDI) för kumarin på 0,1 mg/kg kroppsvikt.

Finns det då anledning att se över vår kanelkonsumtion i juletider?

Kumarininnehållet i den kanel som huvudsakligen saluförs i Sverige är i genomsnitt 2,5 mg kumarin/g kanel, vilket efter lite sifferexercis och baserat på ett genomsnittligt pepparkaksrecept, innebär att en vuxen person kan äta åtminstone 150 pepparkakor per dag, eller om du så föredrar drygt ½ kg pepparkaksdeg, utan risk för levern i alla fall. Enligt livsmedelsverket kan levern dessutom tolerera upp till tre gånger så hög halt under en kortare period av 1-2 veckor. Vad magen däremot tycker om det utelämnar vi här i alla fall.

Inte heller Kemikalieinspektionen såg någon anledning till omedelbar oro för att halterna av de kontrollerade ämnena i julbelysningen skulle vara akut toxiska för oss vanliga konsumenter. Men att konsekvent överskrida haltgränser förstås leder till en totalt sett ökad exponering, inte minst för de som producerar varorna utanför EU.

Av den anledningen tycker IKEM att det är så viktigt att prata om risker och inte om faror. Faror lurar överallt, men om vi verkligen skulle önska oss en giftfri vardag skulle inte minst julen bli så mycket fattigare på dofter och smaker.

Med önskan och en smakfull och god jul!

Kristina

 

Att förvandla avfall till en resurs senast 2020 är ett av huvudmålen i EU:s plan för ett resurseffektivt Europa. Den 5 juli 2020 börjar det reviderade avfallspaketet att gälla, vilket innebär att EU:s medlemsstater senast detta datum ska se till att de ändringar som behöver göras i nationell lagstiftning har genomförts. Vissa bestämmelser, som separat insamling av biologiskt avfall och textilavfall kommer däremot att tillämpas senare. Läs mer

Våra aktiviteter

Bra Lönebildning - Strategiskt lönearbete

29 jan 2019
Stockholm

Arbetsrätt, grundkurs 2 dagar

30-31-jan 2019
Göteborg

Träffpunkt IKEM Växjö

06 mar 2019
Växjö

Träffpunkt IKEM Jönköping

07 mar 2019
Jönköping

Träffpunkt IKEM Örebro

13 mar 2019
Örebro

Träffpunkt IKEM Norrköping

14 mar 2019
Norrköping

Träffpunkt IKEM Malmö

19 mar 2019
Malmö