Tillbaka

Ny diskrimineringsform: bristande tillgänglighet

15 december 2014
Den 1 januari 2015 träder vissa ändringar i diskrimineringslagen i kraft (se proposition 2013/14: 198, SFS 2014:958).

Begreppet funktionshinder ändras genomgående i lagen till funktionsnedsättning. Detta är endast en språklig modernisering och någon saklig ändring är inte avsedd.

Vidare införs i lagen förbud mot diskriminering i form av bristande tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning. Det handlar således om en ny, sjätte form av diskriminering.

Med bristande tillgänglighet avses att en person med en funktionsnedsättning missgynnas genom att skäliga åtgärder för tillgänglighet inte har vidtagits för att den personen ska komma i en jämförbar situation med personer utan sådan funktionsnedsättning.

Det är alltså endast skäliga åtgärder som krävs. Skäligheten ska bedömas utifrån

  • krav på tillgänglighet i lag och annan författning,
  • de ekonomiska och praktiska förutsättningarna,
  • varaktigheten och omfattningen av förhållandet eller kontakten mellan verksamhetsutövaren och den enskilde, samt
  • andra omständigheter av betydelse.

Det nya diskrimineringsförbudet gäller bland annat inom arbetslivet samt inom samhällsområdena utbildning, handel med varor och tjänster, arbetsmarknadspolitisk verksamhet och arbetsförmedling utan offentligt uppdrag, hälso- och sjukvård och annan medicinsk verksamhet, socialtjänsten och allmän sammankomst.

Kravet att en arbetsgivare ska vidta skäliga stöd- och anpassningsåtgärder upphävs och ersätts med krav på åtgärder i enlighet med den nya diskrimineringsformen. Dessa nya krav innebär inte några längre gående skyldigheter för arbetsgivaren än vad som följer av kravet att vidta skäliga stöd- och anpassningsåtgärder.

Diskrimineringsförbudet är uppbyggt kring kriterierna missgynnande, underlåtenhet och jämförbar situation.

Undantag från förbudet


Förbudet gäller inte

  • tillhandahållande av bostäder,
  • när privatpersoner tillhandahåller varor eller tjänster eller
  • för företag som vid det senaste kalenderårsskiftet sysselsatte färre än tio arbetstagare såvitt gäller tillhandahållande av varor och tjänster. (Detta undantag betyder enligt SCB:s statistik för 2013 att drygt 90 procent av företagen undantas.)

Förbudet gäller heller inte om det i fråga om tillhandahållande av varor och tjänster krävs åtgärder i fråga om fastigheter och byggnadsverk som går längre än de krav på tillgänglighet och användbarhet som har ställts i bygglov och startbesked enligt plan- och bygglagstiftningen.

Det är värt att notera att lagändringen inte gör undantag för små företag inom hälso- och sjukvård och annan medicinsk verksamhet, vilket regeringen ursprungligen hade föreslagit. Riksdagen ansåg emellertid att samtliga företag inom hälso- och sjukvård och annan medicinsk verksamhet ska omfattas av lagändringen.

Begreppet tillgänglighet

Begreppet tillgänglighet innefattar stöd eller personlig service, information och kommunikation samt åtgärder i fråga om den fysiska miljön.

Vilka åtgärder kan krävas?

I propositionen uttalas att det ska vara fråga om enkla åtgärder. Vilka åtgärder som kan aktualiseras går inte att räkna upp utan en bedömning måste göras i det enskilda fallet.

Bedömningen av vilken åtgärd som skäligen kan krävas i ett enskilt fall ska ta sin utgångspunkt i de krav som kan gälla enligt bestämmelser i lag, EU-reglering eller annan författning om tillgänglighet, exempelvis plan- och bygglagstiftningen. Det är inte skäligt att kräva åtgärder som går utöver sådana krav. Den som har uppfyllt sådana krav, exempelvis enligt plan- och bygglagstiftningen eller arbetsmiljölagen, bör således kunna utgå från att ytterligare krav inte följer av diskrimineringslagen.

På de områden där det saknas bestämmelser om tillgänglighet i annan författning, innebär förbudet att de tillgänglighetsåtgärder som kan krävas ska vara av enklare beskaffenhet. Som exempel kan nämnas att läsa upp menyn eller turlista för en synskadad, hålla upp en dörr för en kund, ge särskild hjälp att boka en biljett eller ledsaga en passagerare inom ett bussterminalområde, plocka ihop och packa matvaror åt en kund med rörelse- eller synnedsättning, tillhandahålla information genom särskilt anpassade format, t.ex. storstil, använda lättläst text, möjliggöra kommunikation via e-post och personlig service i kontakterna med kunder och allmänhet.

Det kan även krävas viss flyttning av varor i en butik för att öka framkomligheten, utjämning av mindre nivåskillnader, borttagande av trösklar, montering av kontrastmarkeringar vid nivåskillnader och flyttning av starkt doftande produkter.

En åtgärd som medför att en näringsidkare får alltför försämrade möjligheter att tillhandahålla sina varor eller tjänster är inte skälig. En åtgärd kan vidare inte krävas om den verksamhetsansvarige inte har rättslig rådighet över egendomen, exempelvis om en näringsidkare hyr en lokal. Inte heller fastighetsägaren kan åläggas ansvar för diskriminering i en sådan situation.

På arbetslivets område innebär den nya diskrimineringsformen inte några förändringar i förhållande till vad som gäller före lagändringarna. Inom detta område kan det således bli fråga om andra än enkla åtgärder, på samma sätt som före ändringarna kunde krävas i fråga om vidtagande av skäliga stöd- och anpassningsåtgärder.

Kostnader

De ekonomiska förutsättningarna är en viktig del av skälighetsbedömningen. Endast rimliga kostnader för anpassningsåtgärder som kan finansieras inom ramen för ordinarie enskild verksamhet ska komma i fråga. Om en verksamhetsutövare saknar möjlighet att bära kostnaden för en viss åtgärd, eller om åtgärden skulle få stora konsekvenser på privat verksamhet, är den inte skälig.

Andra omständigheter av betydelse

Rekvisitet ”andra omständighet av betydelse” innefattar kännedom om behovet av åtgärder. Detta betyder att möjligheten för verksamhetsutövaren att förutse behovet av en åtgärd ska beaktas inom ramen för skälighetsbedömningen.

Att till exempel en busschaufför inte självmant erbjuder hjälp med ledsagning eller med att bära en väska ombord på ett fordon, eller att en affärsinnehavare inte självmant plockat bort vissa starkt doftande varor från butiksentrén, ska som huvudregel inte utlösa ansvar för diskriminering i form av bristande tillgängliget.

Att den verksamhetsansvarige inte getts möjlighet att planera vilka åtgärder för tillgänglighet som kan vara lämpliga i olika fall kan påverka bedömningen av om diskriminering har skett. Detta gör sig särskilt starkt gällande om en åtgärd för en person med funktionsnedsättning skulle kunna innebära olägenheter för andra personer. Möjligheten till planering bör dock inte medföra att mer omfattande åtgärder kan krävas än annars.

På arbetslivets område är det en förutsättning för att en arbetsgivare ska vara skyldig att vida åtgärder att denne känt till funktionsnedsättningen eller bort inse att en sådan nedsättning föreligger. Arbetsgivaren kan dock inte vara passiv och bara invänta information från arbetstagaren eller arbetssökanden. Vet arbetsgivaren om funktionsnedsättningen måste arbetsgivaren inleda en dialog och undersöka vilka åtgärder som är lämpliga.

Den skyddade personkretsen

Den personkrets som skyddas av det nya diskrimineringsförbudet på arbetslivets område är densamma som enligt de övriga formerna av diskriminering. Detta betyder att personkretsen utvidgas något jämfört med den personkrets beträffande vilken arbetsgivaren före lagändringarna var skyldig att vidta skäliga stöd- och anpassningsåtgärder. Det nya förbudet gäller dock inte i förhållande till den som gör en förfrågan om arbete.

Påföljder

Brott mot det nya diskrimineringsförbudet kan på sedvanligt sätt föranleda skyldighet att utge diskrimineringsersättning. En arbetsgivare som bryter mot förbudet kan dock inte åläggas att betala ekonomiskt skadestånd.

Övergångsbestämmelser

Diskrimineringslagen ska tillämpas enligt sin tidigare lydelse på diskriminering som inträffat före ikraftträdandet den 1 januari 2015. Detta innebär i fråga om arbetslivsområdet att äldre bestämmelser ska tillämpas på diskriminering som har inträffat före ikraftträdandet.

Konsekvenser

I fråga om lagändringarnas effekter på samhället anser regeringen att ändringarna medför samhällskostnader men att samhällsnyttan överväger dessa samhällsekonomiska kostnader. För arbetsgivare inom den privata sektorn kommer enligt regeringens bedömning lagändringarna inte att leda till några betydande kostnader eftersom lagändringarna innebär mycket små förändringar jämfört med skyldigheterna före lagändringarna. För näringsidkare bedöms kostnaderna bli marginella.

Tillbaka ”Hur giftfri är julen egentligen? Den frågan ställer sig Kristina Neimert Carne som är IKEM:s kemikalieexpert, i denna reflektion över julens kemikalier och dess smaker.Läs mer

Kemikalieinspektionen publicerade nyligen en inspektionsrapport där man tittat på innehållet av förbjudna och begränsade ämnen bland annat i julbelysning och juldekorationer. Summa summarum; kemikalieinspektionen hittade ämnen över gränsvärdena i 16 av 120 produkter, främst bly och kortkedjiga klorparaffiner. Årets resultat är en stor förbättring jämfört med liknande studier från åren 2014 och 2017.

KemI söker och finner

Man ska komma ihåg att Kemikalieinspektionen vet mycket väl i vilka typer av produkter de ska leta efter förbjudna ämnen, och därför fokuserar sin inspektion på de produkterna. Därför är inte den inspekterade produktmassan ett tvärsnitt av den svenska marknaden, utan snarare en koncentration av ofta billiga importerade produkter.

IKEM tycker ändå att det är bra att Kemikalieinspektionen prioriterar den här typen av inspektioner så att de företag som anstränger sig för att följa den tuffa kemikalielagstiftningen vi har i EU inte ska konkurreras ut av mindre nogräknade företag som importerar billiga produkter från Asien utan kontroll. I rapporten konstaterade Kemikalieinspektionen att ”alla har rätt till en giftfri vardag, året om”.

Hur giftfri är julen egentligen?

Med de orden i färskt minne kan jag inte låta bli att fundera över hur giftfri julen är egentligen. Jag är svag för många saker, och ett intresse som fullkomligen tar över köket hemma i juletider är chokladtillverkning. Dels för att det är lite meditativt att stå och svepa chokladen fram och tillbaka över marmorskivan i tempereringen, dels för att just tempereringen i sig dessutom innehåller en portion riktigt intressant fettkemi. Men också för att det går att testa så många smaker.

En av mina smakfavoriter är tonkaböna som har sitt ursprung i Sydamerika och används förutom som smaksättare i desserter, även i parfymer och i tobak. Doften är intensiv och aromatisk, och för en kemist förs tankarna tveklöst till kemikalieförrådet på organisk kemi. Den söta och armomatiska doften kommer till stor del från kumarin, som ingår i halter mellan 1 och 3 %.

Kumarin i sin rena form är klassificerad som akuttoxisk kategori 4 med lever och njurskador som följd. Inte nog med att kumarin ingår i tonkaböna, det är också en av de tongivande ingredienserna i kanel. Eftersom den är just klassificerad som toxisk finns ett tolerabelt dagligt intag (TDI) för kumarin på 0,1 mg/kg kroppsvikt.

Finns det då anledning att se över vår kanelkonsumtion i juletider?

Kumarininnehållet i den kanel som huvudsakligen saluförs i Sverige är i genomsnitt 2,5 mg kumarin/g kanel, vilket efter lite sifferexercis och baserat på ett genomsnittligt pepparkaksrecept, innebär att en vuxen person kan äta åtminstone 150 pepparkakor per dag, eller om du så föredrar drygt ½ kg pepparkaksdeg, utan risk för levern i alla fall. Enligt livsmedelsverket kan levern dessutom tolerera upp till tre gånger så hög halt under en kortare period av 1-2 veckor. Vad magen däremot tycker om det utelämnar vi här i alla fall.

Inte heller Kemikalieinspektionen såg någon anledning till omedelbar oro för att halterna av de kontrollerade ämnena i julbelysningen skulle vara akut toxiska för oss vanliga konsumenter. Men att konsekvent överskrida haltgränser förstås leder till en totalt sett ökad exponering, inte minst för de som producerar varorna utanför EU.

Av den anledningen tycker IKEM att det är så viktigt att prata om risker och inte om faror. Faror lurar överallt, men om vi verkligen skulle önska oss en giftfri vardag skulle inte minst julen bli så mycket fattigare på dofter och smaker.

Med önskan och en smakfull och god jul!

Kristina

 

Att förvandla avfall till en resurs senast 2020 är ett av huvudmålen i EU:s plan för ett resurseffektivt Europa. Den 5 juli 2020 börjar det reviderade avfallspaketet att gälla, vilket innebär att EU:s medlemsstater senast detta datum ska se till att de ändringar som behöver göras i nationell lagstiftning har genomförts. Vissa bestämmelser, som separat insamling av biologiskt avfall och textilavfall kommer däremot att tillämpas senare. Läs mer

Våra aktiviteter

Bra Lönebildning - Strategiskt lönearbete

29 jan 2019
Stockholm

Arbetsrätt, grundkurs 2 dagar

30-31-jan 2019
Göteborg

Träffpunkt IKEM Växjö

06 mar 2019
Växjö

Träffpunkt IKEM Jönköping

07 mar 2019
Jönköping

Träffpunkt IKEM Örebro

13 mar 2019
Örebro

Träffpunkt IKEM Norrköping

14 mar 2019
Norrköping

Träffpunkt IKEM Malmö

19 mar 2019
Malmö