Fråga om arbetsgivares rehabiliteringsskyldighet (2006 nr 11)

TS var anställd hos en kommun som vårdbiträde inom äldreomsorgen. Sedan 2001 led han av höft- och ryggbesvär. Under tiden 2001–2003 genomförde kommunen ett flertal rehabiliteringsåtgärder av olika slag. Försäkringskassan meddelade i november 2003 att TS var medicinskt färdigutredd och att rehabiliteringsutredningen var avslutad.

Eftersom TS trots rehabiliteringsåtgärder inte kunde utföra arbetsuppgifterna som vårdbiträde genomförde kommunen en omplaceringsutredning och erbjöd honom en tillsvidareanställning som skolmåltidsbiträde. TS avvisade omplaceringserbjudandet främst på grund av att sysselsättningsgraden som skolmåltidsbiträde var lägre än som vårdbiträde. Kommunen sade då upp honom på grund av personliga skäl.

TS:s fackliga organisation menade att uppsägningen inte var sakligt grundad eftersom kommunen inte hade fullgjort sitt rehabiliteringsansvar och heller inte fullgjort sin omplaceringsskyldighet då det hade funnits andra arbetsuppgifter som TS hade kunnat utföra.

Arbetsdomstolen konstaterade att kommunen hade vidtagit olika åtgärder under åren 2001–2003. Bland annat hade kommunen planerat en utbildning för TS för att denne så småningom skulle kunna arbeta inom kommunens skolverksamhet. TS hade dock på eget initiativ ändrat inriktning på studierna till att gälla IT-utbildning, trots att kommunen meddelat att dessa studier inte kunde leda till arbete hos kommunen.
Arbetsdomstolen uttalade att en arbetsgivare inte har ett längre gående ansvar för arbetstagarens rehabilitering än att vidta åtgärder som syftar till att arbetstagaren ska kunna återgå i arbete hos arbetsgivaren. Genom att ändra på inriktningen av studierna hade TS inte medverkat till en rehabilitering med detta syfte. Detta innebar att kommunen hade fullgjort sitt rehabiliteringsansvar. I fråga om omplaceringsskyldigheten fann domstolen att mot bakgrund av att det inte hade funnits några andra lediga tillsvidareanställningar att erbjuda var omplaceringserbjudandet skäligt. Att sysselsättningsgraden som skolmåltidsbiträde endast var drygt 50 procent förändrade inte denna slutsats. Då TS inte hade haft något godtagbart skäl för att avvisa omplaceringserbjudandet förelåg saklig grund för uppsägning.

Kommentar: En ledamot menade att redan försäkringskassans meddelande i november 2003 om att TS var medicinskt färdigutredd och att rehabiliteringsutredningen var avslutad innebar att kommunens rehabiliteringsansvar borde anses vara fullgjort.