Arbetstagares frånträdande från anställningen jämställt med ett avskedande (2006 nr 42)

TW var anställd hos ett bolag som tillverkade transportförpackningar. Efter ett uppträde mellan TW och bolagets VD den 2 augusti 2004 lämnade TW arbetsplatsen och återvände därefter inte till sitt arbete. Enligt ett läkarintyg var TW sjukskriven från och med den 9 augusti 2004. Han erhöll sjuklön och därefter månatliga lönebesked. Den 7 oktober samma år påbörjade han en anställning hos en annan arbetsgivare.

Tvisten gällde huruvida TW själv slutat sin anställning eller blivit avskedad alternativt om han haft rätt att frånträda sin anställning p.g.a. bolagets agerande och om frånträdandet rättsligt sett skulle jämställas med ett avskedande.

Enligt TW:s fackförbund hade VD:n den aktuella dagen tagit tag i TW:s händer och försökt dra upp dem ur fickorna samt skrikit åt honom att lämna fabriken. Några veckor senare publicerades en intervju med VD:n i vilken TW indirekt utpekades såsom varande kriminell. Förbundet menade att dessa uppgifter var, ensamma eller i förening, att betrakta som ett avskedande. Under alla förhållanden hade TW haft rätt att frånträda anställningen i början av oktober mot bakgrund av vad som hänt. Detta frånträdande var att jämställa med ett avskedande.

Arbetsdomstolen konstaterade att VD:n hade tagit tag i TW:s händer och försökt dra upp dem ur byxfickorna och följt efter TW fram och tillbaka genom fabrikslokalen och ut genom dörren. Arbetsdomstolen ansåg det dock inte visat att VD uppmanat TW att lämna fabriken.

Däremot visade ingenting i utredningen att bolaget hade haft för avsikt att avskeda TW eller att denne hade uppfattat sig som avskedad med anledning av händelsen den 2 augusti. När det gällde tidningsartikeln förnekade VD:n att han hade utpekat TW som kriminell för journalisten. Han hade endast gjort generella uttalanden. Arbetsdomstolen konstaterade att VD:n måste ha insett att hans agerande den 2 augusti var kränkande för TW och att det därmed funnits en risk för att denne skulle lämna anställningen. Tidningsartikeln borde ha fått arbetsgivaren att ytterligare inse risken för att händelsen den 2 augusti kunde föranleda TW att lämna anställningen. Arbetsdomstolen menade därför att bolaget hade agerat på ett sätt som inte stämmer överens med god sed på arbetsmarknaden och som dessutom måste anses som otillbörligt. TW:s frånträdande från sin anställning var således att jämställas med ett avskedande från bolagets sida utan giltig grund. Bolaget blev skadeståndsskyldigt gentemot TW.