Krav på övertidsersättning (2006 nr 9)

Arbetsdomstolen har meddelat dom i ett mål som gällde medlemsföretaget Diab AB.
Tvisten rörde krav på övertidsersättning enligt allokemiska avtalet bilaga 2, § 3,anmärkning 4.

Avtalsanmärkningen har, i princip sedan början av 1970-talet, haft följande lydelse:

”Vid intermittent skiftarbete ska övertidstillägg utbetalas om inte uppehåll i arbetet görs i samband med helgdagar under minst två skift vid tvåskiftsarbete, under minst tre skift vid treskiftsarbete eller på i § 3, femte stycket, angivna fridagarna efter kl. 06.00 (vid treskiftsarbete efter ordinarie nattskiftets slut på morgonen).
Detta ska ske på grund av att den ordinarie arbetstiden beräknas per helgfri vecka.”

Situationen som ledde till tvisten var den att bolaget, som tillämpade tvåskift, ställt in förmiddagsskiftet en långfredag. Något eftermiddagsskift fanns inte, eftersom
företaget hade en överenskommelse med facket som innebar att man endast arbetade förmiddagsskift på fredagarna.

Industrifacket hävdade i målet att avtalet innebar en rätt att få ett särskilt lönetillägg, beräknat på motsvarande sätt som övertidsersättning, under en vecka när det inföll en helg, såvida man inte fått ledigt minst två skift under helgen. Detta även om det inte uppstått någon övertid under veckan. Tanken skulle vara att de som under alla förhållanden skulle varit lediga under eftermiddagen inte fått någon ”nytta” av att fredagen var helg.

En ytterligare fråga i målet var vad som menas med "uppehåll i arbetet". I det aktuella fallet hade bara ett skiftpass ställts in under helgen men därmed fick dock alla ledigt två skiftpass eftersom man aldrig hade mer än ett skiftpass på helgen.

Den senare frågan behövde inte Arbetsdomstolen gå in på, eftersom man ansåg att redan ordalydelsen i avtalsregel talade starkt för att rätten till övertidstillägg förutsatte att det faktiskt uppkom övertid, vilket ju parterna var överens om att det inte gjort beträffande de anställda som tvisten rörde. Inte heller fanns i avtalet någon antydan om hur det övertidstillägg facket ville ha skulle beräknas i en situation som den aktuella, vilket rimligen borde ha funnits om fackets tolkning varit den riktiga.

Domstolen biföll därför Industri- och KemiGruppens yrkande och fastställde att ingen av de berörda arbetarna hade rätt till några tillägg. Industrifacket fick även betala
rättegångskostnaderna.