Förhandlingsskyldighet vid driftsinskränkning (2007 nr 98)

ADs dom 2007 nr 98 gällde ett bolag inom skogsbranschen som hade tolv sågverk. Vid ett av sågverken sades 35 arbetare av 100 upp på grund av arbetsbrist. Beslutet fattades efter genomförda förhandlingar med arbetarklubben. Tvisten gällde om bolaget också skulle ha förhandlat enligt 11 § medbestämmandelagen med den lokala Sif-klubben. Vid det aktuella sågverket fanns ingen medlem i Sif.
Bolaget menade att beslutet inte innebar en viktigare förändring av bolagets verksamhet eftersom beslutet endast berörde det aktuella sågverket.

Arbetsdomstolen konstaterade att uttrycket viktigare förändring av verksamheten inte ska sättas i relation till bolagets hela verksamhet i landet utan till arbetsplatsen där driftsinskränkningen skedde. Beslutet att säga upp arbetarna utgjorde en driftsinskränkning som berörde de anställda på ett sådant sätt att samtliga fackliga organisationer borde ha fått tillfälle att förhandla.

Bolaget hade i andra hand gjort gällande att förhandling med Sif-klubben hade hållits. Parterna hade mötts vid två förhandlingssammanträden innan beslutet fattades. Enligt Sif hade dock bolaget vid dessa tillfällen vägrat att gå i förhandling i sakfrågan.

Enligt domstolen var det bolaget som hade bevisbördan för att förhandlingsskyldigheten hade fullgjorts. Bolaget hade påstått att företrädare för Sif-klubben inte var intresserade av att förhandla. Detta var överraskande eftersom de kontakter som förevarit tillkommit på klubbens initiativ. Om det var så att klubbföreträdarna inte varit intresserade av att förhandla hade bolagets företrädare åtminstone kunnat anmärka i protokollet att bolaget inbjöd till diskussion i frågan om driftsinskränkningen. Någon sådan anmärkning fanns dock inte. Inget hade heller i övrigt framkommit som gjorde det sannolikt att bolaget hade försökt få till stånd en förhandling i sakfrågan.
Bolaget ålades att betala 50 000 kronor i allmänt skadestånd.

Domen illustrerar på ett tydligt sätt att en större driftsinskränkning anses utgöra en viktigare förändring för ett stort företag som helhet även om det bara är en del av personalen vid en enda av företagets anläggningar som sägs upp. Likaså illustrerar domen att en arbetsgivare som i ett fall som det aktuella påstår att facket inte var intresserade av att förhandla måste kunna styrka detta, exempelvis genom en anteckning i protokollet.