Algerisk kvinna som inte fick en praktikanställning var inte diskriminerad (2008 nr 47)

Ett utbildningsbolag sökte en person till en två veckor lång praktikplats i receptionen. Föll praktikanställningen väl ut skulle den efterföljas av ett ettårigt vikariat.

Två kvinnor, en med svenskt och en med algeriskt ursprung, kallades till intervju. Bolaget anställde den svenska kvinnan. Tvisten gällde om bolaget därmed diskriminerade den algeriska kvinnan på grund av de språkkrav som bolaget uppställt.

DO (Ombudsmannen mot diskriminering) menade att bolagets påstående att det var en helhetsbedömning av kvinnans personliga egenskaper som var orsaken till att hon inte fick praktikplatsen var en efterhandskonstruktion. Det enda skälet var att hon talade för dålig svenska.

Enligt Arbetsdomstolen visade utredningen att det inte var en efterhandskonstruktion. Bolaget hade gjort en sammanvägd bedömning varvid språkliga brister var en faktor. Domstolen underkände vidare DO’s påstående att egenskaper som flexibilitet och gott kundbemötande inte gick att bedöma i en intervjusituation. Det fanns ingen anledning att bortse från det intryck som
kvinnan uppenbarligen gav under intervjun. När det gäller att arbete som det aktuella är det naturligt att det är just det intryck en arbetssökande gör under en intervju som kan bli avgörande för bedömningen av den personliga lämpligheten.

Beträffande frågan om den algeriska kvinnan och den svenska hade likvärdiga kvalifikationer visade utredningen att två personer hos bolaget var för sig hade gjort bedömningen att den algeriska kvinnan, till skillnad från den svenska sökande, inte hade de personliga egenskaper, bl.a. god kommunikationsförmåga, som receptionistarbetet krävde. Någon direkt diskriminering hade således inte förekommit eftersom kvinnorna inte var i en jämförbar situation.

Även DO’s påstående att bolaget genom för högt ställda språkkrav gjort sig skyldigt till indirekt diskriminering underkändes av domstolen. Det var självklart att ett arbete som består av kontakter internt och externt i ett utbildningsbolags reception kräver så pass goda språkkunskaper att kommunikationen kan ske friktionsfritt. Arbetsgivarsidan hade förmått visa att bolaget tillämpat ett språkkrav som var både lämpligt och nödvändigt för att uppnå syftet att arbetsuppgifterna skulle kunna genomföras på ett bra sätt. Någon indirekt diskriminering hade inte förekommit.

DO’s talan avslogs.