Anställnings- och uppdragsavtal avslutades på initiativ av arbetstagaren (2008 nr 31)

AL träffade i september 2003 ett anställningsavtal med ett bolag, enligt vilket hon skulle tillträda en tjänst som försäljningschef hos bolaget den 10 januari 2004. Förutom anställningsavtalet träffades samma dag ett konsultavtal mellan bolaget och ett konsultbolag som innebar att konsultbolaget till den 10 januari 2004 skulle fullgöra uppgiften som försäljningschef. AL var ensam styrelseledamot i konsultbolaget.

I januari 2004 kom AL och bolaget överens om att bolaget skulle fortsätta att anlita AL som konsult fram till sommaren. Den 1 juni 2004 lämnade AL bolaget. Det uppstod en tvist i frågan när och på vems initiativ anställningsavtalet och konsultavtalet upphörde att gälla.

Arbetsdomstolen kom fram till att anställningsavtalet inte, som bolaget påstått, hade förfallit i januari 2004.

Under våren 2004 samtalade AL och en företrädare för bolaget om hennes vidare engagemang hos bolaget. Parterna var oeniga om vad som sades vid dessa samtal. Domstolen kom fram till att omständigheterna sammantagna visade att AL inte avsåg att arbeta kvar hos bolaget efter den 1 juni 2004 som vare sig konsult eller anställd.

Domstolen tillade att bolaget inte hade haft anledning att undanröja den uppkomna oklarheten om avtalens giltighet. En sådan skyldighet föreligger om arbetsgivaren har grundad anledning att inse att arbetstagaren har uppfattat sig som uppsagd eller avskedad. Situationen i målet var emellertid inte sådan. Ingenting i utredningen stödde AL:s påstående att bolaget hade tagit initiativ till att avbryta relationen.