Åttaårigt fängelsestraff utgjorde saklig grund för uppsägning (2008 nr 20)

AH arbetade som processoperatör hos ett pappersbruk med 300 anställda. Han dömdes för dråp av sin sambo till fängelse i åtta år av tingsrätten den 27 juni 2005. Hovrätten fastställde domen den 26 september, och den 27 oktober samma år beslutade Högsta domstolen att inte meddela prövningstillstånd. Detta fick bolaget veta den 24 maj 2006.

Den 27 juni samma år lämnade bolaget underrättelse och varsel om tilltänkt uppsägning, och den 1 november sades AH upp med anledning av det inträffade.

AH:s fackförbund menade att uppsägningen inte var sakligt grundad. Brottet var inte riktat mot arbetsgivaren och reglerna om frigång innebar att AH skulle kunna vara tillbaks och arbeta igen efter några år. Bolaget hade vidare inte iakttagit tidsfristen i tvåmånadersregeln.

Arbetsdomstolen godtog inte förbundets uppfattning att tidsfristen för månadsregeln började löpa tidigare än tidpunkten för dagen då domen vann laga kraft. Den straffrättsliga bedömningen hade varit långt ifrån självklar, och AH hade ändrat inställning till åtalet i samband med överklagandet till Högsta domstolen.

Tvåmånadersregeln innebär att tidsfristen börjar att löpa när bolaget fick veta att domen vunnit laga kraft. Bolaget hade ingen generell skyldighet att självt undersöka när detta skett. Tvåmånadersfristen skulle således räknas från den 24 maj 2006.

AH kunde bli villkorligt frigiven tidigast den 31 augusti 2010. Detta betydde att bolaget fick bära de olägenheter och kostnader som frånvaron orsakade under mycket lång tid. Det är inte rimligt att en arbetsgivare under sådana omständigheter ska låta anställningen bestå under flera år. Att AH någon tid före den villkorliga frigivningen möjligen kunde få frigång ändrade inte denna  bedömning. Redan det långa fängelsestraffet utgjorde således grund för uppsägning.

Förbundets talan avslogs.

Kommentar:
Två ledamöter var skiljaktiga och menade att det ålegat bolaget att hålla sig
underrättat om hur domstolsprocessen mot AH avlöpte.

Se bl a AD 1986 nr 21, 1993 nr 127, 2001 nr 2, 2001 nr 94 och 2004 nr 30 angående fängelsefrånvaro som uppsägningsgrund.