Ledighet för att uppfylla dygnsviloregeln gav inte rätt till lön (2008 nr 39)

Tre perfusionister (som sköter hjärt- och lungmaskiner) vid ett sjukhus har vid olika tillfällen fått sin beredskap under natten avbruten genom arbete. Detta har inneburit att de inte fått elva timmars sammanhängande dygnsvila som föreskrivs i 13 § första stycket arbetstidslagen.

När de påföljande dag efter avbrottet i beredskapen inställde sig för arbete på ordinarie arbetstid beordrades de, för att dygnsviloregeln i lagen skulle uppfyllas, att vara lediga motsvarande det antal timmar de utfört arbete. Tvisten gällde om arbetstagarna, vilka uppbar månadslön, enligt kollektivavtalet (AB 05) hade rätt till lön under dessa beordrade lediga timmar.

Arbetsdomstolen konstaterade att kollektivavtalet saknade en betalningsregel för den aktuella situationen.

Landstinget framhöll att det i kap 6 i avtalet fanns en uttömmande uppräkning av ledigheter som var förenade med lön och att dygnsvilosituationen inte omnämndes. Vad som enligt domstolen talade emot ståndpunkten att rätt till lön därmed inte fanns var det förhållandet att bestämmelserna i kapitlet tillkom i tiden innan dygnsviloregeln i arbetstidslagen tillkom. Enbart det faktum att en betalningsregel saknades för den aktuella situationen kunde inte tas till intäkt för att rätt till lön var utesluten.

Arbetsdomstolen godtog inte förbundets påstående att arbetstagarna permitterats. Det var inte fråga om en permitteringssituation och den beordrade ledigheten kunde heller inte jämställas med en sådan situation. Inte heller godtog domstolen förbundets påstående att om betalning inte utgavs skulle detta strida mot syftet med ersättningsreglerna vid övertidsarbete då värdet av
övertidsarbete skulle devalveras. Enligt domstolen fanns det anledning att hålla isär reglerna om övertidsersättning och den aktuella situationen.

Det låg nära till hands att jämföra ledighet för att dygnsviloregeln ska kunna iakttas med en förskjutning av arbetstiden. Vid sådan förskjutning blir den sammanlagda arbetstiden normalt inte kortare men arbetstiden blir förlagd på annat sätt än enligt ordinarie schema. Det kunde inte sägas ligga nära till hands att anse att lön ska utges för den del av den ordinarie arbetstiden då
arbete inte utfördes.

Sammanfattningsvis konstaterade domstolen att det var ostridigt att landstinget haft rätt, och också varit skyldigt, att beordra ledigheten. Arbetstagarna kunde därmed inte sägas ha stått till förfogande för arbete. I avsaknad av en betalningsregel fanns ingen rätt till lön enligt AB 05 för de aktuella ledigheterna.

Kommentar:
Se också AD 1977 nr 202, 1979 nr 164,1980 nr 8 och 1993 nr 100 ang rätten till lön under ledighet när uttrycklig betalningsregel saknas.