Personaluthyrning utgjorde inte övergång av verksamhet (2008 nr 51)

Ett sågverk anlitade bolaget A för sin truckverksamhet. A anlitade bolaget B för bemanningen av truckarna. Sedan avtalet mellan A och B upphört att gälla träffade A avtal med bolaget C för bemanning av truckarna. Frågan var om det skett en övergång av verksamhet från B till C, alternativt från B till A.

Arbetsdomstolen konstaterade att det av EG-domstolens praxis följer att överlåtelsedirektivet kan vara tillämpligt för företag som bedriver uthyrning av arbetskraft.

Det är dock inte fråga om övergång av verksamhet i normalfallet då ett bemanningsföretag hyr ut personal som tillsammans med personalen vid det inhyrande företaget utför vissa arbetsuppgifter. Samma synsätt gäller om beställaren väljer att hyra in all den personal som ska utföra en viss arbetsuppgift.

Har bemanningsföretaget emellertid åtagit sig ett längre gående ansvar än att enbart tillhandahålla personal, exempelvis att gentemot beställaren svara för resultatet av den uthyrda personalens verksamhet, kan det i vissa fall bli fråga om en övergång av verksamhet. Situationen kan då beskrivas så att bemanningsföretaget har tagit över en del av beställarens verksamhet för att gentemot denne svara för resultatet.

Dessa slutsatser gäller även om en beställare har anlitat ett bemanningsföretag för vissa arbetsuppgifter som sedan ersätts av ett annat bemanningsföretag som ställer personal till förfogande för samma arbetsuppgifter.

Beträffande den i målet aktuella situationen fann domstolen att det inte varit fråga om övergång av verksamhet mellan B och C. Det var utrett att priset för C:s tjänster bestämdes med hänsyn till andra faktorer än enbart det antal timmar som den uthyrda personalen skulle arbeta (bl.a. skulle vinstdelning ske vid en viss angiven överproduktion). Detta förhållande ändrade dock inte
domstolens slutsats.

Arbetstagarförbundet hävdade att arbetsledningen hade utövats av anställda hos C och att detta bolags åtagande följaktligen gick längre än att enbart ställa personal till A:s förfogande.

Domstolen fann att även om åtskilliga beslut i den dagliga verksamheten på det
praktiska planet hade fattats av förstemän anställda hos C, så hade den
egentliga arbetsledningen utförts av anställda hos A. C:s åtagande mot A avsåg
inte mer än att ställa ett antal truckförare till A:s förfogande med rätt för A
att bl.a. utöva arbetsledningen.

C:s roll var således inte en underentreprenörs utan det var fråga om ren personaluthyrning. För att sådan uthyrning skulle anses som övergång av verksamhet hade krävts att exempelvis även delar av den administrativa funktionen hos B hade gått över till C. Så var dock inte fallet.

Slutsatsen var att det inte hade övergått någon bestående ekonomisk enhet från B till C. Någon övergång av verksamhet i den mening som avses i 6 b § anställningsskyddslagen hade det alltså inte varit fråga om. Motsvarande slutsats gällde också frågan om övergång från B till A.