Upprepade arbetsperioder (2008 nr 81)

Undersköterska med upprepade arbetsperioder hade inte en sammanhängande anställning,

RM arbetade under flera år som undersköterska hos en kommun. Hon hade sedan 2002 haft olika tidsbegränsade anställningar om tillsammans 23 månader. Efter ett vikariat under tidsperioden mars – juni 2005 fick hon ingen ny anställning.

RM menade att hon visserligen hade arbetat oregelbundna perioder hos kommunen men att hon hade varit anställd hos kommunen även mellan arbetsperioderna. RM hade därmed varit anställd mer än tolv månader under de senaste tre åren och hade följaktligen företrädesrätt till återanställning.

Kommunen invände att RM hade haft en intermittent anställning och således inte hade varit anställd mellan arbetsperioderna.

Arbetsdomstolen konstaterade att det kännetecknande för intermittent anställning är att arbetstagaren endast arbetar vissa dagar i en vecka eller under vissa perioder och då endast på kallelse av arbetsgivaren. Det utmärkande är att det rör sig om ett nytt anställningsförhållande vid varje arbetstillfälle.

Det är ytterst en bevisfråga i vad mån parternas förhållande har karaktären av en fortlöpande anställning. Det är arbetsgivaren som vid anställningsavtalets ingående ska göra klart för den anställde att det arbete som avses ska vara intermittent.

Utredningen visade att kommunen sedan mycket lång tid hade tillämpat ett system med intermittenta anställningar inom det verksamhetsområde där RM arbetat. Beträffande anställningsformen hade i RM:s anställningsavtal angetts att det var fråga om ”anställning för viss tid (intermittent vikariat)”. Någon uppgift om sysselsättningsgrad fanns inte.

Domstolen fann att redan det faktum att RM under mycket lång tid arbetat hos kommunen talar i viss mån för att hon varit införstådd med det system som tillämpades. Under den senaste treårsperioden arbetade hon endast i ringa omfattning. Exempelvis arbetade hon under tiden juni 2003 – maj 2004 endast 31 dagar och under tiden juni – december 2004 endast 22 dagar. Det borde ha framstått som klart för RM att hon inte kunde betraktas som anställd även under de relativt långa tider då hon inte faktiskt arbetat. Det var vidare ostridigt i målet att RM inte hade någon skyldighet att utföra arbete då hon erbjöds sådant.

RM hade inte företrädesrätt till återanställning.