Semesterlön

Byte av arbetsgivare inom samma koncern innebar inte att rätten till semesterförmåner intjänade hos den tidigare arbetsgivaren övergick till anställningen hos den nya arbetsgivaren (2009 nr 80)

RE var anställd hos ett bolag, A, från och med den 1 mars 1997 till och med den 31 december 2002, då hans anställning överfördes till ett annat bolag, B, som ingick i samma koncern som A. RE menade att B var skyldigt att utge semesterersättning till honom avseende 57 semesterdagar som han intjänat under tiden den 1 april 1997 – den 31 mars 2002, dvs under sin anställning hos A.

RE medgav att han inte, i enlighet med 31 § andra stycket semesterlagen, hade underrättat B om att han önskade överföra de hos A intjänade semesterförmånerna till B. RE gjorde dock gällande att kravet på underrättelse var uppfyllt med anledning av B’s agerande i samband med att hans anställning överfördes dit. B hade nämligen i april eller maj 2003 betalat semesterdagstillägg för samtliga semesterdagar för intjänandeåret april 2002 – mars 2003, dvs även för semesterdagar intjänade hos A under perioden den 1 april 2002 – den 31 december 2002. Därmed godkände B att RE fick ta med sig inte bara dessa semesterdagar utan också de tidigare hos A intjänade semesterdagarna till B.

B uppgav att bolaget inte ens känt till att RE hade intjänade semesterförmåner hos A, än mindre hade B godtagit att sådana förmåner flyttades över.

Det var ostridigt att RE hade utlovats samma anställningsförmåner hos B som han hade haft hos A. Detta betydde dock enligt Arbetsdomstolen inte att B därmed åtagit sig att utge de hos A intjänade semesterförmånerna under tiden 1997 – 2002. RE hade heller inte haft fog att tro att hans semesterförmåner följde med till B. Det förhållandet att lönebeskedet från B avseende januari 2003 angav att han hade 30 semesterdagar innebar inte att B åtagit sig att svara för eventuella semesterförmåner intjänade hos A i tiden före den 1 april 2002.

Arbetsdomstolens slutsats var att RE inte visat att B’s agerande innebar att underrättelseskyldigheten enligt 31 § andra stycket semesterlagen var uppfylld eller att B på något sätt åtagit sig att svara för de hos A intjänade semesterförmånerna under tiden 1997 – 2002.

B’s talan avseende semesterförmåner för tiden 1997 – 2002 avslogs.

Domen avsåg en överklagad tingsrättsdom. Tingsrättens domslut avseende skyldigheten för B att betala semesterdagar för tiden 1 april 2002 – 31 mars 2003 var inte överklagat till Arbetsdomstolen. Enligt tingsrätten fick bolaget, genom att betala semestertillägg för samtliga semesterdagar för intjänandeperioden april 2002 - mars 2003, anses ha godkänt att RE tilläts medföra denna delvis hos A intjänade semester utan att RE formellt lämnat underrättelse enligt 31 § andra stycket semesterlagen.