Arbetstagares skadeståndsansvar

Fördelning av bevisbördan i mål om anställds skadeståndsansvar gentemot arbetsgivaren (2009 nr 86)

LP var chef för ett byggnadsbolags fordonsavdelning. Han avskedades från sin anställning i november 2005 på grund av oegentligheter riktade mot bolaget. Bolaget yrkade ersättning av LP med 8 miljoner kronor för den ekonomiska skada han orsakat bolaget genom dessa oegentligheter.

Enligt bolaget hade LP använt bolagets pengar för hyra och utrustning av en verkstadslokal, lösen av billån samt för inköp av däck, mobiltelefoner och andra artiklar. Det hade varit fråga om åtgärder från LP’s sida som inte varit till nytta för bolaget och som denne vidtagit i strid mot sitt anställningsavtal och gällande inköpsregler.

LP menade att han handlat inom ramen för sitt uppdrag och förnekade att han orsakat bolaget någon skada som han är skyldig att ersätta bolaget för.

En tvistefråga gällde bevisbördan för skadan. Arbetsdomstolen konstaterade att det skulle vara att ställa ett alltför högt krav på bolaget att det ensamt skulle visa att skada uppkommit genom att utgifterna inte kommit till nytta någonstans i verksamheten eller att någon intäkt inte kommit bolaget tillgodo. Bevisbördan borde fördelas mellan parterna så att LP hade att visa att kostnaderna hade varit till nytta för bolaget i de fall bolaget gjort det övervägande sannolikt att kostnaderna inte varit avsedda för bolaget.

Med tillämpning av denna bevisfördelning fann domstolen att LP orsakat bolaget skada för omkring 6,7 miljoner kronor.

Beträffande tillämpningen av 4 kap. 1 § skadeståndslagen konstaterade domstolen att LP’s förtroendeställning och ekonomiska ansvar i sig inte föranledde att han skulle undantas från det skydd för arbetstagares handlande i tjänsten som bestämmelsen innebär.

LP hade använt sin position för att godkänna kostnader för verksamhetsfrämmande ändamål vilka uppgått till mycket betydande belopp. Han hade delvis försökt dölja sitt agerande genom felaktiga bokföringsåtgärder eller genom att lämna felaktiga uppgifter till sina överordnade. Hans agerande fick i vart fall anses grovt vårdslöst. Mot denna bakgrund förelåg det synnerliga skäl enligt bestämmelsen att ålägga LP skadeståndsansvar.

LP ålades att betala drygt 6,7 miljoner kronor till bolaget.