Avsked (2009 nr 40)

Avsked av redovisningskonsult med sidoverksamhet godtogs.

AH var tillsvidareanställd som redovisningskonsult hos en redovisningsbyrå. Enligt anställningsavtalet var anställningen en behovsanställning per timme, vilket innebar att AH och arbetsgivaren löpande över tiden och vid behov skulle komma överens om arbetstid.

I avtalet fanns inskrivet att hon under anställningstiden inte fick åta sig andra uppdrag eller bedriva annan verksamhet (en lojalitetsklausul) och att hon under två år efter anställningens upphörande inte fick ta över arbetsgivarens kunder till något konkurrerande företag (en konkurrensklausul).

Sedan AH:s arbetsgivare fått veta att AH arbetat i hennes mans bolag med redovisningsuppdrag kallade företrädare för arbetsgivaren AH till ett möte den 7 mars. AH fick samma dag lämna ifrån sig nycklarna till arbetsgivarens lokaler.

AH menade att hon avskedats vid mötet den 7 mars. Bolaget förnekade detta men anförde att det under alla omständigheter funnits grund för avsked. Bolaget menade vidare att AH brutit mot konkurrensklausulen och att hon därför var skadeståndsskyldig eller avtalsenligt ersättningsskyldig gentemot bolaget.

Enligt Arbetsdomstolen visade utredningen att AH avskedades vid mötet.

Det var ostridigt att AH hade bedrivit konkurrerande verksamhet under anställningen. Hon hade arbetat åt fem kunder och debiterat dem sammanlagt 36 000 kronor exkl moms under ett halvår. Även om AH:s konkurrerande verksamhet inte hade varit särskilt omfattande var den ändå illojal. Det hade funnits grund för avsked.

AH menade att hennes anställningsform innebar att det var godtagbart med sidoverksamhet. Domstolen förklarade att AH:s anställningsform eller anställningens omfattning inte utgjorde en för AH förmildrande omständighet. Hon hade arbetat drygt halvtid hos bolaget och dessutom halvtid åt ett tredje företag, vilket hennes arbetsgivare godkänt. Det gick mot den bakgrunden inte att säga att lojalitetsklausulen i hennes anställningsavtal hade begränsat hennes möjligheter att försörja sig.

AH hade brutit mot konkurrensklausulen genom att under ett drygt halvår efter anställningens upphörande ha genomfört redovisningsuppdrag åt ett företag som
tidigare varit kund hos redovisningsbyrån. Initiativet till detta samarbete hade kommit från företaget och AH hade inte aktivt försökt överta företaget som kund. Skadan på grund av att redovisningsbyrån förlorade företaget hade således inte orsakats av AH.

En tolkning av konkurrensklausulen visade att bolagets rätt till ersättning utgjorde en rätt till skadestånd, dvs ersättning skulle inte utges enbart på den grunden att AH brutit mot klausulen. Bolagets skadestånds- och ersättningsyrkande ogillades.