Brott mot föräldraledighetslagen (2009 nr 45)

Landsting som avslog kursansökan från gravid arbetstagare bröt mot föräldraledighetslagen.

CH var anställd hos ett landsting som sjukgymnast. Hon ansökte om att få delta i en tredagarskurs om idrottsskador som kulle avslutas en vecka innan CH skulle föda barn.

Landstinget avslog hennes ansökan med motiveringen att kunskaperna från kursen skulle bli svåra att förankra på grund av hennes långa frånvaro från arbetet efter nedkomsten.

Frågan gällde om lanstingets beslut stred mot förbudet i den då gällande jämställdhetslagen mot direkt diskriminering eller, i andra hand, mot förbudet i föräldraledighetslagen mot missgynnande av skäl som har samband med föräldraledighet.

Arbetsdomstolen fann att CH, mot bakgrund av vad som sagts till henne under ett utvecklingssamtal under våren, haft befogad anledning att räkna med att få gå kursen. Avslaget på kursansökan innebar således ett missgynnande i jämställdhetslagens och föräldraledighetslagens mening.

Diskrimineringsombudsmannen (DO) hade inte åberopat någon fysisk jämförelseperson. När det gällde kravet på jämförelseperson enligt jämställdhetslagen uppkom frågan om jämförelsen, som DO gjorde gällande, skulle göras med hur CH skulle ha behandlats om hon inte varit gravid eller, som landstinget påstod, skulle göras med hur en annan arbetstagare som skulle ha en längre ledighet – av samma eller annat skäl – skulle ha behandlats.

Vissa domar från EG-domstolen rörande gravida kvinnor gav enligt Arbetsdomstolen stöd för DO:s uppfattning. Frågan var dock om den huvudsakliga anledningen till landstingets avslagsbeslut var CH:s graviditet eller föräldraledigheten. Om det var den längre föräldraledigheten som var det huvudsakliga skälet till avslagsbeslutet fanns anledning att jämföra med en man som fått avslag på sin ansökan på grund av ledigheten.

Enligt landstinget hade även en man som avsett att ta ut en längre ledighet fått avslag på en motsvarande kursansökan på samma sätt som CH. Eftersom det inte görs någon större åtskillnad i svensk lagstiftning mellan mammors och pappors rätt till föräldraledighet och föräldrapenning, fanns det enligt Arbetsdomstolens mening mycket som talade för att CH hade befunnit sig i en jämförbar situation med en man som avsåg att vara ledig en längre tid av samma skäl som hon och också fått avslag på sin kursansökan.

En avgörande fråga var i vilken utsträckning som föräldraledighet kan anses ha ett sådant direkt samband med graviditet och förlossning att den ska medföra samma skydd mot könsdiskriminering. Det fanns ingen anledning att ta slutlig ställning i den frågan eftersom DO i andra hand gjort gällande brott mot föräldraledighetslagen.

CH hade missgynnats enligt föräldraledighetslagen och det fanns ett samband mellan missgynnandet och föräldraledigheten. Enligt domstolen var avslagsbeslutet inte en nödvändig följd av ledigheten.

Landstinget bröt mot missgynnandeförbudet i föräldraledighetslagen genom att avslå CH:s kursansökan. Landstinget ålades att betala 25 000 kronor i allmänt skadestånd till CH.