Ej föreningsrättskränkning (2009 nr 51)

Nekad lönekompensation och förlängning av lunchrast utgjorde inte föreningsrättskränkning.

Ett städbolag städade bl a tågvagnar i Tierp. Arbetstagarna där omfattades ursprungligen av ett kollektivavtal med en veckoarbetstid om 36 timmar. Bolaget tillämpade ett annat kollektivavtal för sina andra driftsenheter, som innebar 40 timmars arbete per vecka.

Sedan överenskommelse träffats mellan de fackliga organisationerna om avtalstillämpningen för verksamheten i Tierp, började bolaget att tillämpa sitt kollektivavtal även på arbetstagarna i Tierp. Förhandlingar inleddes om lönekompensation till dessa arbetstagare för det ökade antalet veckoarbetstimmar. Förhandlingarna avslutades i oenighet och tre arbetstagare, som vägrat arbeta med oförändrad lön, sades upp på grund av arbetsbrist.

Arbetstagarnas fackförbund menade att bolaget kränkt de tre arbetstagarnas föreningsrätt genom att inte ge dem lönekompensation. Anledningen till att de tre nekades lönekompensation var, enligt förbundet, att de vänt sig till förbundet som därefter förhandlat för dem i kompensationsfrågan.

Förbundet menade att bolaget även gjort sig skyldig till föreningsrättskränkning avseende ett antal arbetstagare vid en annan driftsenhet genom att förlänga lunchrasten på fredagarna från en halvtimme till
en timme. Därigenom betogs arbetstagarna förmånen att få sluta en halvtimme tidigare. Åtgärden utgjorde en bestraffning därför att arbetstagarna vänt sig till förbundet och påtalat vissa arbetsmiljöproblem avseende schemaläggning och raster, varefter förbundet vänt sig till Arbetsmiljöverket.

Beträffande lönekompensationen fann Arbetsdomstolen inget i utredningen som talade för att bolaget hade haft ett föreningsrättskränkande syfte bakom beslutet att neka de tre arbetstagarna den begärda kompensationen. Att bolaget inte hade velat ge dem en kompensation framstod som ett naturligt inslag i själva förhandlingsfrågan, dvs i intressekonflikten mellan bolaget och förbundet. Därmed hade bolaget inte något föreningsrättskränkande syfte när bolaget intog och vidhöll sin ståndpunkt i denna intressetvist.

Inte heller beslutet att förlänga lunchrasten utgjorde en föreningsrättskräning. Beslutet hade sin grund i Arbetsmiljöverkets rekommendation om lunchrasters längd och hade inte fattats i syfte att bestraffa arbetstagarna för att de vänt sig till förbundet.

Förbundets talan avslogs.