Föräldraledig (2009 nr 56)

Föräldraledig präst hade missgynnats vid löneöversyn.

HB var sedan den 1 oktober 2006 komminister hos en kyrklig samfällighet. Hon var föräldraledig från december 2006 till den 1 januari 2008. Tvisten gällde om samfälligheten bröt mot missgynnandeförbudet i föräldraledighetslagen genom att inte vid en löneöversyn i början av 2007 ge HB något lönepåslag för perioden april 2007 – mars 2008.

Det gällande lönekollektivavtalet angav bl a att lönen skulle vara individuell och differentierad, att löneöversynen skulle göras årligen och att lönen skulle bestämmas med utgångspunkt i gällande lönesättningskriterier och arbetstagarens prestation.

Enligt arbetsgivarsidan hade det träffats en överenskommelse i samband med att HB anställdes 2006 av innebörd att lönen skulle bestämmas i 2007 års löneläge. Arbetsdomstolen uttalade att i så fall hade HB inte missgynnats när hon inte fick något lönepåslag vid 2007 års löneförhandlingar. Utredningen visade emellertid att någon sådan överenskommelse inte hade träffats när HB anställdes.

Missgynnande?
Arbetsdomstolen konstaterade att HB skulle ha omfattats av 2007 års löneöversyn, att samfälligheten hade avsatt pengar för löneökningar avseende komministrarna, att den andre komministern fick 1200 kronor per månad i löneökning och att samfälligheten inte hade haft några anmärkningar på HB:s sätt att utföra sitt arbete.

Trots detta hade samfälligheten inte gått in i några realförhandlingar avseende HB:s lön. Samfälligheten avvek därmed från den standard som samfälligheten skulle ha tillämpat för HB om hon inte hade varit föräldraledig.

HB hade mot denna bakgrund haft befogad anledning att räkna med en viss löneutveckling och hon hade därmed missgynnats.

Orsakssamband?
Samfälligheten menade att skälet till att HB inte fick någon löneförhöjning var att hon inte hade arbetat mer än två och en halv månad och att det därför inte fanns underlag för att bedöma hennes prestation.

Arbetsdomstolen konstaterade att skälet till att HB endast arbetat två och en halv månad var att hon därefter var föräldraledig. Det var därför närmast visat att HB hade undantagits från löneutveckling under 2007 av skäl som hade samband med föräldraledighet.

Samfälligheten gjorde även gällande att det förhållandet att HB inte fick någon lönehöjning berodde på önskemålet att hon och den andre komministern skulle ha samma lön. Detta hade gällt även om HB inte hade varit föräldraledig.

Även om löneavtalet inte innehöll någon rätt till årlig löneutveckling var det enligt Arbetsdomstolen typiskt sett ovanligt att en arbetstagare ställs helt utan lönepåslag, om det inte är så att arbetsgivaren har några anmärkningar mot arbetstagarens prestationer. Vidare hade samfälligheten under löneförhandlingarna uttryckligen angivit HB:s korta tjänstgöringstid som skäl att inte ge henne lönepåslag. HB:s föräldraledighet hade således varit, om än inte den enda, så i vart fall en orsak till en utebliven lönehöjning.

Samfälligheten hade inte lyckats visa att det saknats orsakssamband mellan missgynnandet och HB:s föräldraledighet. Det var snarare klarlagt att ett skäl till att HB inte fick någon lönehöjning var just att hon var föräldraledig.

Ekonomiskt skadestånd
Enligt förbundet hade HB drabbats av en ekonomisk skada motsvarande 800 kronor per månad från och med den 1 januari 2008, motsvarande det belopp som förbundet hade begärt vid löneöversynsförhandlingarna.

Arbetsdomstolen konstaterade att HB från och med den 1 april 2008 hade fått en lönehöjning om sex procent, en höjning som i väsentlig mån översteg genomsnittet. Det kunde därför inte uteslutas att hon hade kompenserats för den uteblivna löneökningen under 2007. Förbundet hade inte visat att HB hade drabbats av någon ekonomisk skada från och med den 1 april 2008.

Inte heller avseende det första kvartalet 2008 hade förbundet lyckats styrka att den ekonomiska skadan uppgått till 800 kronor per månad. Det hade inte funnits någon individgaranti i form av lägsta belopp, och såväl samfälligheten som förbundet hade haft ambitionen att höja den andre komministerns lön 2007. HB hade därför således kunnat få stå tillbaka vid löneöversynen 2007 jämfört med genomsnittspåslaget.

Arbetsdomstolen uppskattade med stöd av 35:5 rättegångsbalken den ekonomiska skadan till 400 kronor per månad för tiden januari – mars 2008.

Allmänt skadestånd
HB tilldömdes allmänt skadestånd med 40 000 kronor för brott mot föräldraledighetslagen och kollektivavtalet, vilket föreskrev att föräldralediga skulle behandlas som andra arbetstagare vid löneöversyn. Förbundet tilldömdes 35 000 kronor i allmänt skadestånd för kollektivavtalsbrott.

Kommentar:
Två arbetsgivarledamöter var skiljaktiga och ansåg att det inte var lämpligt att med stöd av 35:5 rättegångsbalken uppskatta den ekonomiska skadan för tiden januari-mars 2008.