Hänvisning i kollektivavtal till en lagregel innebar inte att lagregeln blev en del av avtalet (2009 nr 5) (mellandom)

Enligt en bestämmelse i installationsavtalet bör arbetstagare arbeta övertid i den utsträckning som arbetstidslagen medger. Arbetstidslagen innehåller ett principiellt förbud mot nattarbete mellan midnatt och 05.00. Lagen medger dock att arbete utförs under denna tid om arbetet av vissa angivna skäl måste bedrivas då.

Mot bakgrund av att nio arbetstagare i ett installationsföretag arbetade mellan midnatt och 05.00 under en tid uppkom frågan om arbetstidslagens bestämmelse styrde innebörden av den skyldighet att utföra övertidsarbete som föreskrevs i installationsavtalet. Tvisten gällde också om avtalet ålade arbetsgivaren att begära förhandling inför genomförande av nattarbete.

Lagen och avtalet.
Förbundet menade att om en arbetsgivare bryter mot arbetstidslagens nattarbetsförbud så bryter han också mot installationsavtalet. Arbetsgivarsidan menade att det endast var lagens nattarbetsförbud som aktualiserades och att det följaktligen inte hade förelegat något åsidosättande av installationsavtalet.

Arbetsdomstolen hänvisade till AD 2001 nr 78, som gällde samma tvistefråga mellan samma parter. Där konstaterade domstolen att det förekommer att en lag görs till innehåll i ett kollektivavtal genom en hänvisning i avtalet men att det är betydligt vanligare att en sådan hänvisning i stället är avsedd endast som en erinran om att parterna lämnat en viss fråga oreglerad därför att det
finns bestämmelser om den på annat håll. Utgången i målet blev att det inte kunde anses ha kommit till tillräckligt tydligt uttryck i kollektivavtalet att ett brott mot nattarbetsförbudet i arbetstidslagen skulle medföra skyldighet att betala skadestånd för kollektivavtalsbrott.

Det hade inte anförts någon ny omständighet som föranledde domstolen att dra en annan slutsats i fråga om avtalets innebörd än den som framgick av 2001 års dom. Detta betydde såvitt avsåg den i målet aktuella tvistefrågan att en beordring av övertidsarbete på natten i strid mot lagbestämmelsen inte utgjorde ett brott mot installationsavtalet.

Förhandlingsskyldigheten.
Utredningen visade att bestämmelsen om förhandling inte innebar att det infördes ett slags primär förhandlingsskyldighet för enskilda arbetsgivare. Bakgrunden till bestämmelsen var att arbetsgivare hade svårigheter att få de lokala avdelningarna att ställa upp på förhandlingar om nattarbete.

Ordalydelsen var väl förenlig med den innebörden att bestämmelsen syftade till att klargöra att det ålåg i första hand de lokala parterna att förhandla om nattarbete. Arbetsgivare hade således inte en skadeståndssanktionerad skyldighet att begära förhandling inför genomförandet av nattarbete.