Lagvalsklausuler (2009 nr 39 )

Lagvalsklausuler i kollektivavtal med utländsk arbetsgivare var giltiga.

Sedan Svenska Transportarbetareförbundet respektive SEKO Sjöfolk varslat om och verkställt stridsåtgärder mot ett fartyg, ägt av ett norskt bolag och registrerat i Panama, undertecknade fartgets ägare ett av
InternationellaTransportfederationen (ITF) godkänt kollektivavtal för fartyget med envar av de fackliga organisationerna den 29 oktober 2001 respektive den 19 februari 2003.

Det norska bolaget menade att avtalen var ogiltiga på vissa angivna grunder och begärde att fackförbunden skulle åläggas att återbetala de avgifter som bolaget erlagt i enlighet med avtalen samt ersätta bolaget för ekonomisk skada till följd av stridsåtgärderna.

Avtalen innehöll lagvalsklausuler enligt vilka tvister rörande avtalen skulle prövas enligt svensk rätt. Fråga uppkom om dessa klausuler var giltiga. Parterna var eniga om att denna fråga skulle avgöras enligt svensk rätt, i enlighet med artikel 8.1 i Romkonventionen.

Vid sin prövning av om lagvalsklausulerna var ogiltiga enligt de grunder bolaget åberopat fann Arbetsdomstolen att klausulerna inte var ogiltiga på grund av bristande behörighet hos de svenska fackliga organisationerna. De stridsåtgärder som fackförbunden hade vidtagit var sådana som avses i regeringsformen, varför det inte kunde sägas ha förelegat bristande samtycke från bolagets sida att ingå avtalen och därmed bristande partsvilja i avtalsrättslig mening.

Stridsåtgärderna hade heller inte inneburit ett sådant rättstridigt tvång att 29 § avtalslagen var tillämplig. Vidare fann domstolen att lagvalsklausulerna inte var ogiltiga enligt 33 och 36 §§ avtalslagen.

När det gällde den s k Britanniaprincipen i medbestämmandelagen var det, även om fartygets ägare var ett norskt bolag, fartygets nationalitet som var avgörande för bedömningen. Fartyget var av panamansk nationalitet, varför det undantag från Britanniaprincipen som föreskrivs i 42 § tredje stycket medbestämmandelagen var tillämpligt.

Lagvalsklausulerna var giltiga.

Kommentar:
I AD 1992 nr 10 och AD 2007 nr 2 var omständigheterna likartade. I de målen kom domstolen till motsatt slutsats, nämligen att de i de målen aktuella lagvalsklausulerna var ogiltiga. I förevarande mål har således domstolen gjort en annan slutlig bedömning. – En arbetsgivarledamot var av skiljaktig mening och ansåg att lagvalsklausulerna var ogiltiga. Stridsåtgärderna hade inte haft ett sådant fackligt syfte som skyddas i regeringsformen. Frågan om samtycke funnits skulle därför prövas enligt sedvanliga avtalsrättsliga regler. En sådan prövning ledde till slutsatsen att det inte hade funnits något samtycke från bolagets sida att ingå avtalen.