Uppsägning av biståndshandläggare (2009 nr 41)

Uppsägning av biståndshandläggare godtogs inte på grund av underlåtenhet att försöka omplacera arbetstagaren.

BJ var anställd som biståndshandläggare hos en kommun sedan 1999. Hon sades upp 2007 på grund av personliga förhållanden.

Enligt kommunen hade hon haft stora samarbetsproblem, handlat i strid mot instruktioner och lagar och försämrat arbetsklimatet för arbetskamraterna. BJ:s fackförbund förnekade de omständigheter som kommunen anfört samt menade att kommunen inte försökt lösa de påstådda problemen på annat sätt än genom uppsägning.

Arbetsdomstolen fann att BJ i sin första placering som biståndshandläggare hade varit inbegripen i samarbetsproblem som föranlett att hon omplacerats, att det även på den nya placeringen uppstått samarbetsproblem beroende på henne och att hon begått olika fel i handläggningen av ärenden. Kommunen hade i och för sig haft sakliga skäl att skilja BJ från hennes anställning som biståndshandläggare.

Den omplaceringsutredning som kommunen gjort visade att det fanns omkring 100 lediga arbeten hos kommunen vid tiden för uppsägningen. Domstolen fann att BJ haft tillräckliga kvalifikationer för arbete som såväl personlig assistent som skolassistent. Vad som framkommit om hennes personliga egenskaper var inte av det slaget att hon utan vidare kunde anses vara personligt olämplig för dessa arbeten.

Genom att inte erbjuda BJ omplacering till något av dessa arbeten hade kommunen inte fullgjort sin omplaceringsskyldighet. Uppsägningen var därför inte sakligt grundad.