Föräldraledighet

Beslutet att anställa en annan sökande än en föräldraledig sökande utgjorde inte ett otillåtet missgynnande enligt föräldraledighetslagen (2010 nr 14)

Ett tidningsbolag utannonserade en ledig tjänst som nyhetsreporter vid sin centralredaktion. EG, som arbetade vid en annan av tidningens redaktioner, sökte tjänsten men fick den inte. Hon var vid tillfället föräldraledig. Bolaget anställde i stället JR, som arbetade som vikarie vid ytterligare en annan av tidningens redaktioner. EG och JR hade likvärdig utbildning men JR hade kortare yrkeslivserfarenhet än EG.

Tvisten gällde om bolaget missgynnade EG i strid mot 16 § föräldraledighetslagen genom att inte ge henne den utannonserade anställningen.

Arbetsdomstolen delade inte arbetsgivarsidans uppfattning att EG inte kunde ses som arbetssökande enligt 16 § föräldraledighetslagen eftersom hon redan innehade en anställning hos bolaget. En sökande som redan är anställd har samma rätt till skydd mot missgynnande på grund av föräldraledighet som en utomstående sökande.

Det ankom på arbetstagarsidan att göra antagligt att det förhållandet att EG inte erhöll den sökta anställningen hade ett orsakssamband med hennes föräldraledighet. Domstolen höll inte med fackförbundet om att redan tidssambandet mellan EG’s föräldraledighet och missgynnandet innebar att det var antagligt att det fanns ett sådant samband.

Ett tidsmässigt samband kan ofta tyda på ett orsakssamband men det bör gälla andra situationer där arbetsgivaren vidtar en missgynnande åtgärd efter det att en arbetstagare har begärt eller tagit ut ledighet, exempelvis drar in en förmån eller leder och fördelar arbetet på ett ogynnsamt sätt.

I den föreliggande situationen, där anställningen först utannonserades och en annan anställdes sedan EG sökt tjänsten, kunde det inte anses antagligt att bolagets anställningsbeslut hade ett samband med EG’s föräldraledighet, med mindre det fanns en konkret omständighet som talade för detta. Om ett tidssamband skulle vara tillräckligt för slutsatsen att det är antagligt att det föreligger ett orsakssamband, skulle en arbetsgivare ha bevisbördan för att orsakssamband saknas i varje situation där arbetsgivaren väljer att anställa någon annan sökande än den som är föräldraledig.

Förbundet menade vidare att EG sammantaget hade bättre kvalifikationer än JR och att även denna omständighet talade för att missgynnandet av EG hade samband med hennes föräldraledighet.

Domstolen ansåg att skillnaden mellan EG’s och JR’s yrkeserfarenhet inte var betydande. I fråga om deras kvalifikationer i övrigt saknades anledning att ifrågasätta bolagets påstående att JR var mer lämpad än EG för arbetet som allmänreporter. Utredningen gav därmed inte stöd för att EG var mer kvalificerad än JR för den utannonserade anställningen.

Utredningen visade vidare att bolaget inte hade avsett att återbesätta den uppkomna vakansen på centralredaktionen. När det uppdagades att JR’s vikariat höll på att löpa ut ändrade bolaget uppfattning och det bestämdes att JR skulle erbjudas en tillsvidareanställning eftersom hon var en uppskattad medarbetare. Denna omständighet talade med styrka för att EG’s föräldraledighet, oavsett de båda sökandes kvalifikationer, inte hade någon betydelse för beslutet att anställa JR.

Förbundets talan avslogs.