Diskriminering

Kvinnliga muslimska receptionister var inte trakasserade (2010 nr 21)

SZ och SD var libanesiska kvinnor som var anställda som receptionister hos en gymförening. De båda kvinnorna kom ursprungligen från Libanon. De var troende muslimer och bar huvudduk.SZ och SD gjorde genom Diskrimineringsombudsmannen (DO) gällande att de trakasserats av arbetsgivaren på grund av deras kön och religion. Enligt kvinnorna hade anläggningens chef, MA, trakasserat dem genom att ifrågasätta islam samt muslimers klädsel och levnadssätt. Han hade även gjort kränkande uttalanden som hade samband med deras kön.

Efter omkring två månaders anställning valde SZ och SD att avsluta sina anställningar på grund av trakasserierna. Den utlösande orsaken var enligt DO att MA talat om för dem att de inte skulle få fasta anställningar om de inte tog av sig huvuddukarna.

Föreningen bestred att MA trakasserat kvinnorna. Skälet till att de slutade sina anställningar var, enligt vad de själva uppgivit, samarbetsproblem med en annan kvinna i receptionen. De hade inte under sina anställningar nämnt att de hade känt sig trakasserade.

Arbetsdomstolen fann det utrett att SZ och SD hade fått frågor om sin trosuppfattning och muslimers levnadssätt av bl a MA och att dessa frågor diskuterats. Kvinnorna hade dock inte gjort klart att de upplevde dessa diskussioner som kränkande. Omständigheterna kring dessa mer generella diskussioner var heller inte sådana att det ändå måste ha stått klart för MA att kvinnorna upplevde sig kränkta.

Det var visat att MA tagit upp frågor om fastande och om behandling av otrogna kvinnor. Omständigheterna var sådana att dessa händelser inte utgjorde trakasserier.

Sammanfattningsvis var det inte visat att föreningen utsatt SZ och SD för trakasserier. DO’s talan avslogs.