Konkurrensklausul

Datakonsult förbjöds vid vite att konkurrera med sin tidigare arbetsgivare.

MF var anställd som it-konsult hos ett dataföretag med verksamhet inom it-säkerhetsområdet. När han anställdes undertecknade han en konkurrensklausul som avsåg tiden såväl under som efter anställningens upphörande. Efter knappt tre års anställning sade MF upp sig från anställningen.

Dagen efter det att hans anställning upphörde registrerades ett bolag i bolagsregistret med MF som ensam ägare och styrelseledamot. Bolaget skulle bedriva konsultverksamhet inom it-området.

Dataföretaget menade att MF brutit mot konkurrensklausulen och utnyttjat företagets företagshemligheter otillbörligt. Företaget yrkade skadestånd av MF samt att MF skulle vid vite förbjudas att utföra uppdrag åt vissa av företagets kunder samt två namngivna samarbetspartners.

Arbetsdomstolen konstaterade att yrkandet om konkurrensförbud hade stöd i den avtalade konkurrensklausulen och att yrkandet inte innebar någon utvidgning i förhållande till avtalsklausulen.

Beträffande frågan om det yrkade konkurrensförbudet var oskäligt fann domstolen att syftet var att skydda dataföretaget från att fråntas sina befintliga kunder och att det fanns ett berättigat intresse av ett sådant skydd. Konkurrensförbudet innebar inte annat än en mindre begränsning av MF:s möjligheter att som anställd eller som egen företagare bedriva yrkesverksamhet, förutsatt att han inte riktade sig mot de kunder och samarbetspartners som omfattade av förbudsyrkandet. Konkurrensförbudet var inte oskäligt till någon del.

MF förbjöds för tiden fram till den 31 mars 2010 vid vite om 500 000 kronor vid varje enskilt tillfälle förbudet överskreds att vända sig till, utföra uppdrag låt eller på annat sätt uppta kunder vilka var eller hade varit kunder hos dataföretaget under viss angiven tidsperiod. Detta gällde också i förhållande till två av dataföretagets samarbetspartners.

Utredningen visade att MF omedelbart efter det att hans anställning hos dataföretaget hade upphört hade agerat på ett sätt som stred mot konkurrensförbudet. Redan genom att starta en konkurrerande verksamhet och ta över kunder bröt MF mot konkurrensförbudet. För denna bedömning saknade det betydelse om han genom aktiv och direkt bearbetning hade förmått kunderna att lämna dataföretaget och i stället anlita hans eget bolag.

Det var utrett att MF orsakat att fyra kunder sagt upp sina avtal med dataföretaget. Detta hade därmed orsakats skada. Det gick dock inte att med säkerhet bestämma hur stort det ekonomiska bortfallet faktiskt varit och hur stor del som var hänförligt till MF:s skadegörande handlingar. Det fanns därför förutsättningar att tillämpa regeln i 35 kap. 5 § rättegångsbalken och uppskatta skadan till ett skäligt belopp. Domstolen uppskattade beloppet till motsvarande sex månadslöner.

MF hade utnyttjat dataföretagets kundregister och kundavtal i sin verksamhet. Det rådde inte någon tvekan om att MF:s handlande utgjorde ett uppsåtligt nyttjande av dataföretagets företagshemligheter i strid mot lagen om skydd för företagshemligheter. Det förelåg synnerliga skäl att ålägga MF att betala allmänt skadestånd får detta lagbrott. Skadeståndet bestämdes till 75 000 kronor.