Uppsägning pga arbetsbrist

Uppsägning i syfte att minska anställningsavtalets arbetstidsmått i enlighet med beslut om partiell sjukersättning godtogs (2010 nr 3)

PA var anställd på heltid som administratör hos ett försäkringsbolag. Från och med den 1 april 2008 erhöll hon en fjärdedels sjukersättning tillsvidare.

Med anledning av beslutet om sjukersättning blev PA uppsagd från sin anställning den 30 april samma år. Före uppsägningen erbjöds hon anställning om 75 procent av en heltid. Hon tackade nej till detta erbjudande. I samband med uppsägningen erbjöds hon återanställning efter uppsägningstidens utgång med ett arbetstidsmått om 75 procent av en heltidsanställning. PA accepterade denna anställning.

Tvisten gällde om uppsägningen var sakligt grundad. Det var ostridigt att arbetsgivaren uppfyllt sitt rehabiliteringsansvar.

Arbetsdomstolen konstaterade att bolaget inte påstått annat än att PA:s kvarvarande arbetsförmåga om 75 procent var till motsvarande nytta för bolaget. Eftersom tvisten gällde om PA hade rätt att behålla sin heltidsanställning, kunde tvisten inte avgöras genom en bedömning av om PA kunde utföra något arbete av betydelse för bolaget. I stället fick en sedvanlig avvägning göras mellan bolagets intresse att säga upp PA och dennes intresse av att behålla sin heltidsanställning.

Vid en sådan prövning hade det förhållandet att bolaget erbjöd ny anställning på förändrade villkor en särskild betydelse. Erbjudandet visade att bolaget inte avsåg att avsluta PA:s anställningsförhållande utan att anpassa arbetstidsmåttet till hennes faktiska arbetsförmåga.

Försäkringskassans beslut innebar att PA:s arbetsförmåga bedömdes vara varaktigt nedsatt med en fjärdedel. I och med en sådan bedömning var det givet att det är av stor vikt för en arbetsgivare att kunna anpassa anställningsavtalet till det faktiska arbetskraftsutbudet. Något intresse för arbetstagaren att i det läget få behålla sin heltidsanställning finns som huvudregel inte.

Reglerna i lagen om allmän försäkring om kontinuerlig efterkontroll av den försäkrades arbetsförmåga (7 kap. 3 b §) och om steglös avräkning (kap.16 a) hindrar inte en arbetsgivare att anpassa anställningen. När nedsättningen av en arbetstagares arbetsförmåga bedömts som varaktig bör en arbetsgivares intresse av att kunna anpassa anställningsavtalet till den faktiska arbetsförmågan vara större än arbetstagarens intresse av att möjligen någon gång i framtiden kunna öka sitt arbetstidsmått inom ramen för en befintlig heltidsanställning hos arbetsgivaren. Om arbetsförmågan förbättras har parterna möjlighet att avtala om förändrat arbetstidsmått. Vid sådant förhållande kan även reglerna i lagen om anställningsskydd om företrädesrätt till högre sysselsättningsgrad bli tillämpliga.

Eftersom PA hade tackat nej till det första erbjudandet om en anställning om 75 procent av heltid fick bolaget anses ha haft ett berättigat intresse av att därefter säga upp henne då bolaget samtidigt erbjöd återanställning.

Bolagets intresse av att frigöra sig från anställningsavtalet enligt de befintliga villkoren var så starkt att det fanns saklig grund för uppsägning.

Förbundets talan avslogs. 
     
Eftersom tvistefrågan inte prövats tidigare, och då det fanns ett gemensamt intresse hos parterna att få frågan prövad, fann domstolen anledning att kvitta rättegångskostnaderna enligt 5 kap 2 § lagen om rättegången i arbetstvister.