Semesterberäkning

Arbetstagare hade rätt att avräkna semesterdagar för att i stället vårda sjukt barn.

MA var anställd som behandlingsassistent hos en kommun. I det gällande kollektivavtalet fanns en bestämmelse av samma innebörd som 15 § semesterlagen (i dess lydelse för den 1 april 2010) och som innebar att arbetstagaren kan begära att en dag med semesterlönegrundande frånvaro som infaller under semesterledigheten inte ska räknas som semesterdag.

MA hade semester under juli 2007. Den 3 juli blev hennes barn sjukt vilket hon anmälde till Försäkringskassan. MA kontaktade samma dag sin arbetsgivare och meddelade att hon önskade avbryta semestern för att i stället vara ledig för vård av barn. Kommunen meddelade henne att hon inte hade rätt att avbryta semestern. Hon kom att vårda barnet under fyra dagar.

MA’s förbund menade att kommunen brutit mot antingen kollektivavtalet eller 15 § semesterlagen och därmed ådragit sig skadeståndsskyldighet gentemot MA.

Kommunen invände att talan var preskriberad enligt förhandlingsordningen eftersom förhandling inte påkallats inom fyra månader efter det att förbundet erhållit kännedom om det inträffade. MA hade under alla förhållanden inte rätt att ensidigt avbryta semestern eftersom hon inte, på det sätt som anges i reglerna om rätt till tillfällig föräldrapenning, hade avstått från förvärvsarbete för att vårda sitt barn. Av dessa regler följer också att föräldrapenningförmåner inte utges för dag då arbetstagaren har semester.

I preskriptionsfrågan menade Arbetsdomstolen att det var preskriptionsregeln i 33 § semesterlagen som var tillämplig och inte förhandlingsordningen. Av förarbetsuttalanden till 3 § medbestämmandelagen och AD 1986 nr 126 följer att om en lagregel har tagits in i ett kollektivavtal är det den lagens preskriptionsbestämmelser som ska tillämpas om inte parterna enats om annat. Då det i målet aktuella kollektivavtalet inte angav att 33 § semesterlagen inte skulle tillämpas, och då talan hade väckts inom semesterlagens tvåårsfrist, hade någon preskription inte inträtt.

Vidare fann domstolen att MA hade haft rätt att avbryta sin semester. Eftersom kommunen medgivit att MA hade haft rätt att vara ledig för vård av barn om hon inte hade haft semester, så saknade kommunens invändning om att MA inte hade avstått från förvärvsarbete relevans.

Inte heller invändningen om att föräldrapenningförmåner inte utges under semester godtogs. Reglerna i semesterlagen och lagen om allmän försäkring är samordnade så att en arbetstagare har rätt att byta ut semesterledighet för att i stället få ledigt med tillfällig föräldrapenning.

Kommunen hade brutit mot semesterlagen och kollektivavtalet och ålades att betala 30 000 kronor i allmänt skadestånd till MA.