Anställnings upphörande

Musiker hade rätt att stanna i anställningen efter uppnådd pensionsålder vid 60 år.

MR anställdes 1970 som musiker i en symfoniorkester. Han fyllde 60 år 2005. I augusti 2008 avslutade bolaget hans anställning. Den huvudsakliga frågan var om MR hade rätt att arbeta kvar till dess han fyllt 67 år.

Bolaget menade att pensionsåldern om 60 år hade influtit i och blivit en del av MR's enskilda anställningsavtal och inneburit såväl en rätt till pension som en skyldighet att avgå med pension. Någon skillnad mellan pensionsålder och avgångsålder gjordes inte före 2001 då rätten att arbeta till 67 år infördes i anställningsskyddslagen.

Förbundet menade att MR hade rätt att arbeta till 67 år och att om det fanns en avgångsskyldighet så följde en sådan inte av anställningsavtalet utan av kollektivavtalet vilket dock i detta avseende var ogiltigt enligt anställningsskyddslagen.

Arbetsdomstolen uttalade att frågan om det förelegat en avtalad skyldighet att lämna anställningen i och med en uppnådd pensionsålder som är lägre än den gängse på arbetsmarknaden var beroende av de särskilda omständigheterna rörande de olika avtalen. Frågan om avgångsskyldighet eller inte fick därutöver antas ha varit av mindre rättsligt intresse, mot bakgrund av att en lägre pensionsålder uppfattades som en förmån.

Mot denna bakgrund gick det inte att dra någon generell slutsats om att begreppet pensionsålder i sig innefattar även en avgångsskyldighet. För att ett enskilt anställningsavtal ska anses innebära en avgångsskyldighet tidigare än 67 år måste det således krävas något mer än en överenskommen rätt till pension vid en viss, tidigare ålder.

Det fanns ingen uttrycklig reglering i något avtal, vare sig skriftligen eller muntligen, mellan MR och bolaget om avgångsskyldighet eller om pensionsålder. Även om pensionsåldern kunde anses reglerad i MR’s anställningsavtal så räckte inte detta för att konstatera att MR var skyldig att lämna anställningen vid 60 års ålder.

MR hade således rätt att stanna kvar i anställningen till 67 år. Vid sådant förhållande var det ostridigt att MR sagts upp från sin anställning utan att det funnits saklig grund. Förbundets påstående att MR hade avskedats godtogs inte eftersom MR under våren 2008 hade informerats om att hans anställning skulle bli föremål för provspelning och att han skulle ersätts av en annan musiker det kommande spelåret. Förfaringssättet var närmare att jämställa med en uppsägning än ett avskedande.

Uppsägningen av MR förklarades ogiltig och bolaget förpliktades att till MR betala 60 000 kronor i allmänt skadestånd samt ekonomiskt skadestånd motsvarande utebliven lön för tid efter augusti 2008.