Anställnings upphörande

Arbetstagare hade inte rätt att återta egen uppsägning.

LE var anställd som pressoperatör hos en biltillverkare. 2008 dömdes hennes make för stöld i bolagets lokaler och olaga hot mot en anställd vid bolaget. Av domen framgick att LE hade hjälpt sin make vid stölden och medverkat vid hotet. Vid ett möte mellan LE, hennes fackliga företrädare och en representant för bolaget upplystes LE om att bolaget avsåg att avskeda henne med anledning av hennes inblandning i brotten.

LE lämnade kort efter detta möte arbetsplatsen sedan hon undertecknat en av bolaget upprättad uppsägningshandling. Hon var arbetsbefriad under sin uppsägningstid.

LE menade att hon pressats av bolaget att säga upp sig och att hennes uppsägning därför skulle ses som ett olagligt avskedande från bolagets sida. Under alla förhållanden hade hon rätt att återta sin uppsägning.

Det var enligt Arbetsdomstolen utrett att förslaget om att LE skulle säga upp sig själv hade kommit från de fackliga företrädarna och att bolaget inte hade vvisat den lösningen. Det enda skälet till LE’s uppsägning var det förhållandet att bolaget avsåg att avskeda henne. Det fanns således ett samband mellan bolagets agerande och hennes uppsägning.

Domstolen kom fram till att bolaget inte hade agerat i strid mot god sed på arbetsmarknaden eller annars otillbörligt. Bolagets avsikt hade varit att dagen efter mötet inleda ett avskedandeförfarande gnom att underrätta LE och varsla hennes fackliga organisation enligt 30 § anställningsskyddslagen. Bolaget hade inte saknat fog för sin åtgärd att inleda ett sådant avskedandeförfarande.

Det hade otvivelaktigt varit lämpligare om bolaget hade tagit direktkontakt med LE för att höra hennes syn på sin inblandning i brotten, i stället för att – som skett – överlåta åt de fackliga företrädarna att undersöka hennes inställning. Det var dock vare sig otillbörligt eller stridande mot god sed att göra som bolaget gjort.

Vidare fann domstolen att LE inte hade försatts i en svår situation som bolaget hade ansvar för. Hon hade givits möjlighet att avvakta till nästa dag med sitt beslut att säga upp sig, och hon hade haft tid att rådgöra med fackliga företrädare. LE’s uppsägning var således inte att jämställa med en åtgärd från bolagets sida.

Slutligen konstaterade domstolen att LE inte hade rätt att återta sin uppsägning. Hon hade väntat i två veckor innan hon kontaktade bolaget med en begäran om att få återta uppsägningen, och inget hade framkommit som tydde på att bolaget bort förstå att uppsägningen inte varit allvarligt menad.

LE’s talan ogillades.