Överenskommelse om avgångsvederlag

Myndighet hade inte rätt frångå avtal om avgångsvederlag.

MF var sedan den 1 januari 2005 anställd som direktör vid en enhet som lydde under en statlig myndighet. Mellan myndigheten och MF träffades i december 2005 ett avtal som innebar att MF hade rätt att erhålla avgångsvederlag om han lämnade sin anställning på grund av att enheten skulle komma att genomgå ägarförändring eller fusion.

Vid årsskiftet 2005/06 beslöt regeringen att enheten skulle slås samman med ett bolag till ett nytt statligt bolag. Sedan MF i januari 2006 sagt upp sin anställning begärde han att utfå avgångsvederlag i enlighet med avtalet. Myndigheten vägrade dock att betala någon ersättning eftersom MF lämnade sin anställning av andra skäl än enhetens ägarförändring eller fusion. Enligt myndigheten hade MF, genom att under flera år göra stora inköp utan nytta för enheten, brutit grovt mot sitt anställningsavtal och det därmed sammanhängande avtalet om avgångsvederlag. Det var den inledda utredningen om dessa inköp som föranledde MF att sluta.

MF’s fackförbund invände att förutsättningarna för utbetalning av avgångsvederlaget var uppfyllda och att det inte funnits skäl att häva avtalet.Enligt Arbetsdomstolen visade utredningen att MF’s begäran att få lämna enheten skedde mot bakgrund av de organisatoriska förändringarna. Villkoren för att erhålla ersättning enligt avtalet var därmed uppfyllda. Att måhända även den inledda utredningen hade påverkat MF i hans ställningstagande var inte en omständighet som ändrade denna bedömning.

Beträffande frågan om myndigheten hade haft grund för att frångå avtalet konstaterade domstolen att det var ostridigt i målet att MF gjort de inköp som myndigheten hänvisat till. Inköpen hade hanterats helt öppet inom verksamhetens ekonomifunktion. Trots detta hade någon kritik inte riktats mot hanteringen vare sig från revisorer, högre chefer eller ekonomifunktionen. MF hade uppenbarligen agerat utifrån uppfattningen att inköpen varit motiverade och att han följt gällande rutiner. Inget tydde på att han på något otillbörligt sätt tillgodogjort sig det inköpta. En sammanfattande bedömning ledde till slutsatsen att MF inte hade gjort sig skyldig till något sådant väsentligt avtalsbrott som berättigat myndigheten att frigöra sig från avtalet.

Myndigheten ådömdes att betala det avtalade vederlaget till MF.