Omplacering

Omplacering av arg livvakt godtogs.

Polismannen KW var tjänstledig från sin anställning som kriminalinspektör för att under perioden 2005-2008 arbeta som livvakt inom säkerhetspolisen.

I samband med ett livvaktsuppdrag på en flygplats utanför London släpptes hon och hennes kollega inte genom säkerhetskontrollen på grund av att de innehade vissa vapen och vapendelar. KW blev arg och svor åt personalen. Tidsutdräkten medförde att den person de skulle skydda flög till Stockholm utan livvaktsskydd.

På grund av sitt uppträdande vid säkerhetskontrollen blev KW omplacerad till ett administrativt arbete. Omplaceringen medförde en betydande lönesänkning och mindre kvalificerade arbetsuppgifter och gav inte samma möjligheter som tidigare till övertidsersättning och andra tillägg som livvakt. KW var sjukskriven september 2007 – maj 2010.

Tvisten gällde om omplaceringen hade vidtagits av godtagbara skäl, om den utgjort en otillåten disciplinpåföljd och om staten var skadeståndsskyldig för den inkomstförlust KW drabbades av under sjukskrivningsperioden. Förbundet menade också att staten inte förhandlat innan omplaceringen verkställdes.

Arbetsdomstolen fann att omplaceringen hade fått så ingripande verkningar för KW att den kunde prövas rättsligt.

Godtagbara skäl?


Händelsen vid säkerhetskontrollen innefattade ingen egentlig krissituation. Det var inte KW’s fel att hon och hennes kollega tvingades genom säkerhetskontrollen och blev stoppade där. Det var därför svårt att förstå varför hon inte kunde behålla sitt lugn. Hon tappade behärskningen och glömde helt bort sin huvudsakliga uppgift, nämligen att hålla uppmärksamheten på den person som skulle skyddas. Det rådde ingen tvekan om att KW uppträdde oprofessionellt. Det hade funnits godtagbara skäl för omplaceringen.

 

Otillåten disciplinpåföljd?


Det saknades enligt domstolen anledning att anta att omplaceringen vidtagits av andra skäl än de som staten uppgivit, nämligen att förtroendet för KW som livvakt var förbrukat. Omplaceringen hade således inte vidtagits i bestraffningssyfte och något brott mot 62 § medbestämmandelagen hade därmed inte begåtts.


Skadestånd för sjukskrivningsperioden?


Ett bifall till yrkandet om ekonomiskt skadestånd förutsatte att omplaceringen var rättsstridig. Det hade klarlagts att det funnits godtagbara skäl för omplaceringen. De övriga åtgärder som staten hade vidtagit med anledning av händelsen – anmälan till personalansvarsnämnden och överlämnande av ärendet till åklagaren – var befogade. Yrkandet om ekonomiskt skadestånd avslogs.


Brott mot förhandlingsskyldigheten?


Domstolen fann att staten inte fullgjort sin förhandlingsskyldighet enligt 11 § medbestämmandelagen. Utredningen visade att KW’s fackliga organisation inte hade fått klart för sig att de kontakter som förevarit utgjorde en förhandling. För detta brott mot lagen utdömdes allmänt skadestånd med 35 000 kronor.