Kollektiavtals tillämpning

Biluthyrningsföretag tillämpade fel kollektivavtal.

Ett biluthyrningsföretag var bundet av kollektivavtal med ett arbetareförbund och ett tjänstemannaförbund. Fem av företagets anställda hade s k blandade tjänster som biluthyrare/bilvårdare. En sjätte anställd innehade en tjänst som supervisor.

Samtliga sex arbetstagare hade arbetat både med bilvård och med administration. De arbetade vid tre olika driftsenheter. Företaget tillämpade tjänstemannaavtalet på arbetstagarna. Företaget hade vidare hyrt in personal från ett bemanningsföretag för att utföra bilvårdsarbete vid några av företagets driftsenheter.

Tvisten gällde om företaget brutit dels mot arbetaravtalet genom att inte tillämpa detta avtal på de sex arbetstagarna, dels mot medbestämmandelagens regler om förhandling inför anlitande av bemanningsföretaget.

Gränsdragningen mellan avtalet. Arbetsdomstolen konstaterade att någon gemensam partsavsikt inte fanns i frågan
om avtalens tillämpningsområden och att parterna i målet var ense om att gränsdragningen skulle avgöras med utgångspunkt i frågan om arbetet huvudsakligen var tjänstemannabetonat eller om det till större delen utgjordes av sådant arbete som typiskt sett föll under arbetaravtalet. Enligt domstolen var detta en naturlig utgångspunkt för bedömningen.

Beträffande de arbetstagare som arbetat vid två av de tre stationerna fann domstolen att fackförbundet inte hade visat att de i större utsträckning hade utfört arbetsuppgifter som varit hänförliga till arbetaravtalet än till tjänstemannaavtalet. I fråga om den tredje stationen var det däremot klarlagt att arbetstagarna under en i vart fall inte ringa del av den aktuella tidsperioden huvudsakligen hade utfört arbetsuppgifter som var hänförliga till arbetaravtalet.

Företaget hade således brutit mot arbetaravtalet i fråga om arbetstagarna vid den tredje stationen och ålades att utge viss löneutfyllnad till dessa arbetstagare.

Rätt till övertidsersättning under beredskap. En arbetstagare vid den tredje stationen hade arbetat beredskap ett antal helger. Förbundet menade att hon hade rätt till lön och övertidsersättning för detta arbete enligt arbetaravtalet. Arbetsgivarsidan menade att eftersom arbetaravtalet inte innehöll några regler om beredskap var det möjligt att, som skett, träffa enskilda avtal med arbetstagaren om beredskap i enlighet med arbetstidsavtalet för tjänstemän. Arbetstagaren hade därmed inte rätt till
ytterligare ersättning för beredskapsarbetet.

Domstolen, som ansåg att bedömningen måste utgå från bestämmelserna i arbetaravtalet och att arbetstidsavtalet för tjänstemän därmed saknade betydelse, konstaterade att de arbetsuppgifter som det ålegat arbetstagaren att utföra under beredskapen hade varit relativt omfattande. Det sätt på vilket arbetstagaren hade stått till företagets förfogande under beredskapen innebar att hon under hela beredskapstiden hade utfört en insats som hade legat i företagets intresse. Hennes fritid var påverkad i väsentlig grad. Hennes insats under beredskapstiden skulle därför anses som arbetad tid i arbetaravtalets mening. Det hade således inte varit möjligt att med giltig verkan träffa enskild överenskommelse med henne om en ersättning som stred mot arbetaravtalet.

Arbetstagaren hade rätt till lön och övertidsersättning enligt arbetaravtalet för den tid hon haft beredskap med avdrag för redan uppburen ersättning.

Företaget ålades att betala 50 000 kronor i allmänt skadestånd till förbundet för kollektivavtalsbrott genom att inte ha tillämpat arbetaravtalet. Vid bedömningen av skadeståndets storlek vägdes in att arbetstagarna hade tilldömts ersättning.

Brott mot förhandlingsskyldigheten enligt medbestämmandelagen. Företaget hade under en period hyrt in personal från ett bemanningsföretag för arbete med bilvård på några av stationerna. Företaget anförde att det hade förhandlat med ett tjänstemannaförbund om inhyrningen eftersom tjänstemannaavtalet var tillämpligt och att någon förhandlingsskyldighet
gentemot arbetareförbundet därmed inte hade funnits.

Arbetsdomstolen konstaterade att förutsättningarna för förhandlingsskyldighet enligt 11 och 38 §§ medbestämmandelagen gentemot arbetareförbundet hade varit uppfyllda. Det sammanlagda allmänna skadeståndet bestämdes till 50 000 kronor.