Uppsägning på grund av arbetsbrist

Anställningen av en inlånad arbetstagare hade kommit så långt att det vid tidpunkten för uppsägning av en annan arbetstagare inte fanns någon ledig anställning att erbjuda omplacering till.

Under hösten 2009 uppstod arbetsbrist vid ett verkstadsföretag. Arbetsbristen ledde till att ett antal anställda vid den drabbade enheten, bland dem processingenjören DM, sades upp i början av december. Vid enheten arbetade sedan 2005 en inlånad person, HG, som enligt ett skriftligt anställningsavtal den 15 december erhöll anställning hos bolaget den 1 januari 2010.

DM’s fackförbund menade att DM borde ha omplacerats till den anställning som HG erhöll. Denna anställning blev ledig i och med att bolaget tidigare under hösten beslöt att inleda ett anställningsförfarande avseende HG.

Arbetsgivarsidan menade att det inte fanns någon ledig anställning vid den tidpunkt, den 7 december, då DM sades upp. Anställningsavtalet mellan bolaget och HG ingicks i redan i november och den 15 december endast bekräftades detta
avtal skriftligen.

Arbetsdomstolen ansåg att utredningen visade att ett muntligt anställningsavtal hade ingåtts i november, även om inte alla anställningsvillkoren var fullständigt utklarade vid denna tidpunkt. Anställningsprocessen avseende HG hade i vart fall kommit så långt att arbetet inte kunde sägas ha varit ledigt när DM sades upp. Bolaget hade därmed inte brustit i sin omplaceringsskyldighet.

Eftersom det avgörande anställningsbeslutet avseende anställningen av HG inte hade fattats efter det att DM sagts upp, hade bolaget heller inte brutit mot reglerna om företrädesrätt till återanställning.

Förbundets talan avslogs.