Semesterlön

Utbetalade belopp av medel som avsatts i samband med införande av ny lönemodell var semesterlönegrundande.

Efter en fusion mellan två dotterbolag inom raffinaderibranschen kom verksamheterna att bedrivas av moderbolaget. Detta bolag och klubbarna vid de båda driftsenheterna kom överens om en ny lönemodell mot bakgrund av att arbetstagarna vid de båda driftsenheterna, till följd av före fusionen träffade lokala kollektivavtal, hade olika avtalsvillkor trots att de utförde samma
arbetsuppgifter. Överenskommelsen innebar bl a att bolaget skulle avsätta 2,5 procent i garanti för förändringar i samband med samordning av lönemodell.

Arbetet med lönemodellen blev försenat, och efter fackliga krav betalade bolaget i juni respektive november 2008 ut viss ersättning i form av engångsbelopp till medlemmarna vid driftsenheterna.

Tvisten gällde om de utbetalade beloppen var semesterlönegrundande enligt kollektivavtalet eller inte. Enligt fackförbundet utgjorde beloppen lön eftersom den avsättning som bolaget avsatt enligt överenskommelsen innefattade en garanterad lönehöjning. Enligt arbetsgivarsidan utgjorde beloppen förseningsavgifter, allmänna skadestånd eller gratifikationer.

Enligt Arbetsdomstolen tog den överenskomna avsättningen sikte på att skapa en garanti för de ökade lönekostnader som parterna bedömde att en ny lönemodell skulle komma att medföra. De 2,5 procenten skulle också beräknas med
utgångspunkt i lönesumman, och utbetalningarna hade skett sedan klubbarna hade framfört krav om uteblivna löneökningar.

De utbetalda beloppen var att betrakta som lön, varvid det var ostridigt att beloppen var semesterlönegrundande och att bolaget brutit mot kollektivavtalet. Bolaget ålades att utge, förutom semesterlön på beloppen till de berörda arbetstagarna, allmänt skadestånd till förbundet med 50 000 kronor och till var och en av de berörda arbetstagarna med 10 000 kronor.