Anställnings upphörande

Uppsägning av ekonomiansvarig på grund av arbetsbrist var korrekt och inte fingerad.

ON var sedan 2000 anställd som ekonomichef hos ett it-företag. Från och med 2004 innehade han en tjänst som bolagets CFO (Chief Financial Officer) och kom därmed att ingå i bolagets ledningsgrupp och omfattas av bolagets långsiktiga bonusprogram.

Enligt detta program var bonusen baserad på utvecklingen av bolagets ackumulerade OEAD (dvs operativt rörelseresultat efter avskrivningar). Vid sidan av CFO-tjänsten fanns på ekonomiavdelningen en administrativ chef. ON sades upp 2008 på grund av arbetsbrist.

ON’s fackförbund menade att ON hade uppfyllt kraven enligt bonusprogrammet för att erhålla årlig bonus för åren 2007 och 2008. Bonusavtalets OEAD-begrepp innebar att rörelseresultatet skulle beräknas utan avdrag för vissa kostnadsposter, bl a goodwillavskrivningar.

Det hade vidare enligt förbundet inte funnits saklig grund för att säga upp ON. Det förelåg ingen arbetsbrist utan uppsägningen motiverades i verkligheten av personliga skäl, bl a att bolaget felaktigt ansett att ON tagit emot bonus som han inte var berättigad till. Bolaget hade kort tid innan uppsägningen varslat om avsked av ON av dessa skäl.

Enligt bolaget skulle rörelseresultatet beräknas med avdrag för ifrågavarande kostnadsposter. Uppsägningen berodde på att ON’s tjänst som CFO rationaliserades bort i samband med en omorganisation. De två chefstjänsterna slogs ihop till en traditionell chefstjänst, vilken ON erbjöds men avböjde.

Arbetsdomstolen kom, efter en tolkning av bonusavtalet, fram till att rörelseresultatet skulle beräknas på det sätt som förbundet gjort gällande, dvs. utan avdrag för goodwillavskrivningar och vissa andra kostnadsposter. bolagets sammanlagda OEAD-resultat för de aktuella åren hade överstigit taket för bonusprogrammet, varför ON hade rätt till full bonus.

Beträffande uppsägningen konstaterade domstolen att det fanns ett tidsmässigt nära samband mellan varslet om avskedande och uppsägningen av ON och att bolaget inte hade dragit tillbaka de anklagelser som riktades mot ON i samband med varslet om avskedande. Dessa omständigheter talade för att uppsägningen berodde på personliga förhållanden.

Bolagets styrelse och verkställande direktör hade bytts ut 2008. Den nya verkställande direktören hade presenterat ett förslag till ny organisation som godtogs av styrelsen. Förslaget innebar att de arbetsuppgifter som ON utfört i sin egenskap av CFO skulle avvecklas och att det därefter fanns behov av endast en chef på ekonomiavdelningen. ON hade erbjudits detta arbete men tackat nej.

Domstolen ansåg att det därmed var utrett att det uppstått arbetsbrist avseende ON’s arbete som CFO. Erbjudandet till honom om anställning som ekonomichef fick alltså ses som ett skäligt erbjudande om ett nytt arbete. Det förhållandet att lönen var lägre i den erbjudna anställningen kunde därför inte, som förbundet hade påstått, medföra att erbjudandet skulle anses vara ett slags fullföljande av bolagets varsel om avskedande.

Förbundets talan om bonus till ON bifölls och avslogs beträffande uppsägningen. 
     
Kommentar:
Se AD 2010 nr 63, som också gällde tolkning av bonusavtal baserat på OEAD-resultat.