Uppsägning på grund av personliga skäl

Arbetsoförmåga vid tidpunkten för uppsägning var inte styrkt, varför uppsägningen ogiltigförklarades.

TB var anställd som besiktningsman hos bilprovningen. Sedan 2004 hade han lungproblem, och sedermera även besvär från nacken, och var sjukskriven på hel- eller deltid till följd av dessa problem till och med den 30 april 2009. Försäkringskassan hade den 21 april beslutat att inte länge utge sjukpenning eftersom TB enligt Försäkringskassans bedömning inte länge hade en nedsättning av arbetsförmågan om minst 25 procent på grund av sjukdom. Bedömningen gjordes i förhållande till arbete på den reguljära arbetsmarknaden.

Sedan hans sjukpenning upphört i april inställde sig TB vid tre olika tillfällen, i maj och september, för att arbeta men förvägrades att göra detta då bolaget ansåg att han var arbetsoförmögen. Bolaget sade upp TB i september 2009 då denne enligt bolagets mening inte kunde utföra något arbete av betydelse för bolaget. TB erhöll ingen lön efter uppsägningen eftersom han, enligt bolagets uppfattning, inte stod till förfogande för arbete.

TB’s fackförbund menade att uppsägningen inte var sakligt grundad eftersom TB var arbetsförmögen. Bolagets vägran att betala lön, trots att det förelåg en tvist om uppsägningens giltighet, var att se som en olaglig avstängning.

Arbetsdomstolen konstaterade att det, med hänsyn till hur arbetet som besiktningsman var beskaffat, inte hade varit möjligt att i någon större utsträckning vidta några anpassningsåtgärder utan att i oskälig mån störa verksamheten eller belasta övriga mekaniker.

Avgörande för uppsägningsfrågan var TB’s arbetsförmåga vid tidpunkten för uppsägningen. De läkarintyg som utfärdats under den sista delen av TB’s sjukskrivningsperiod kunde därför inte utan vidare läggas till grund för bedömningen då de i första hand fick ses om underlag för att bedöma arbetsförmågan för den tidsperiod som angavs i varje intyg, inte för tiden därefter. Tre läkarintyg, som upprättats efter uppsägningen var motstridiga i frågan om TB’s arbetsförmåga.

Utredningen i målet visade således att merparten av utredningen om TB’s hälsotillstånd inte kunde hänföras till förhållandena vid tidpunkten för uppsägningen, och utredningen gav i vart fall inte stöd för att TB vid tidpunkten för huvudförhandlingen och i tiden närmast dessförinnan saknade arbetsförmåga som besiktningstekniker. Utredningen gav dock inte någon entydig bild av hur förhållandena hade varit vid uppsägningen.

Med hänsyn till den synbarligen relativt snabba förbättringen av TB’s andningsförmåga som skett, och med beaktande av de motstående bedömningar som hade gjorts av de läkare som undersökt TB efter uppsägningen, fick det anses oklart i vad mån TB hade arbetsförmåga som besiktningstekniker när han sades upp från sin anställning. I den bedömningen låg att TB då rent faktiskt inte hade arbetat sedan lång tid tillbaka samt att han inte heller hade prövats i arbete trots en försäkringsläkares bedömning och sin egen uppfattning om att han hade möjligheter att arbeta.

Den oklarhet som sålunda förelåg fick gå ut över arbetsgivaren. Det var alltså inte visat att TB’s arbetsförmåga vid uppsägningen var så nedsatt att han inte kunde utföra arbete av någon betydelse hos bolaget. Uppsägningen var därför inte sakligt grundad och den förklarades ogiltig.

TB hade inställt sig vid tre tillfällen för att arbeta. Mot denna bakgrund, och med hänsyn till den bedömning av hans arbetsförmåga som domstolen gjort, fick TB anses ha stått till arbetsgivarens förfogande. Oavsett vilken uppfattning bolaget må ha haft om TB’s arbetsförmåga, hade detta inte utgjort laga skäl att efter uppsägningen hindra honom från att återgå i arbete när tvist om
uppsägningens giltighet uppkommit. Genom att göra detta hade bolaget avstängt TB från arbetet på grund av de omständigheter som föranlett uppsägningen. Avstängningen stred mot lagen om anställningsskydd.