Kollektivavtalsfrågor

Överlämnande av oorganiserades anställningsbevis till en facklig organisation stred inte mot personuppgiftslagen.

Transportavtalet föreskriver att arbetsgivare ska överlämna en kopia av upprättade anställningsbevis till den lokala fackliga morparten. Ett transportföretag vägrade att inge anställningsbevis avseende sådana nyanställda som inte var medlemmar i Transportarbetareförbundet. Tvisten gällde om bolaget därmed begått kollektivavtalsbrott.

Enligt arbetsgivarsidan stred kollektivavtalsbestämmelsen mot personuppgiftslagen, vilket förbundet bestred. Det var ostridigt i målet att bolaget inte hade varit skyldigt att överlämna anställningsbevisen om detta skulle anses strida mot personuppgiftslagen och att den fackliga organisationens behandling av personuppgifterna saknade betydelse i målet. Parterna var också eniga om att bolagets överlämnande av anställningsbevisen utgjorde en behandling av personuppgifter i personuppgiftslagens mening.

Arbetsdomstolen kom fram till att en arbetstagare som inte var medlem i förbundet inte kunde sägas ha lämnat sitt samtycke till överlämnandet genom att underteckna anställningsbeviset vari det fanns en hänvisning till kollektivavtalet. Vidare fann domstolen att varken 10 § a), b) eller d) personuppgiftslagen gav arbetsgivaren rätt att överlämna anställningsbevisen.

I fråga om den intresseavvägning som följer av 10 § f) personuppgiftslagen fann domstolen att överlämnandet av anställningsbevisen innebar ett visst men begränsat ingrepp i utanförstående arbetstagares personliga integritet. Vad
särskilt gällde de löneuppgifter som framgick av bevisen konstaterade domstolen att utanförståendes löneuppgifter hade ett visst skyddsvärde.

Sammantaget kom domstolen fram till att den fackliga organisationens intresse av att kontrollera efterlevnaden av lag och kollektivavtal vägde tyngre än de utanförstående arbetstagarnas intresse av att skydda sin integritet. Domstolen fäste sig härvid vid att överlämnandet skedde vid endast ett tillfälle, att det fick antagas att de överlämnade uppgifterna inte användes för andra ändamål, att de endast nådde en begränsad krets av personer och att arbetstagaren inte riskerade att orsakas någon egentlig skada genom överlämnandet.

Mot bakgrund av det synsätt som ligger bakom den fast grundade avtalstillämpningen att arbetsgivaren är skyldig att tillämpa kollektivavtalets villkor också i förhållande till utanförstående arbetstagare, fanns det tveklöst ett intresse hos den fackliga organisationen att kontrollera att arbetsgivaren inte betalade lägre lön till utanförstående arbetstagare än till medlemmarna. Förbundet hade således ett starkt intresse av att bevaka avtalstillämpningen också i fråga om utanförstående arbetstagare.

Förbundets intresse vägde således tyngre än den utanförstående arbetstagarens intresse av skydd för sin personliga integritet. Bolaget bröt kollektivavtalet genom sin vägran att överlämna anställningsbevisen för utanförstående arbetstagare.

Bolaget ålades att betala 50 000 kronor (av yrkade 150 000 kronor) i allmänt skadestånd för kollektivavtalsbrott.

De två arbetsgivarledamöterna var av skiljaktig mening och ansåg att utanförstående arbetstagares intresse av skydd för sin personliga integritet vägde tyngre än förbundets kontrollintresse.