Nr 33 Avsked

Avsked av läkare som själv legat bakom hot riktade mot sig.

IS var anställd hos ett landsting som ST-läkare vid en vårdcentral. Hon hade under 2008 drabbats av depression efter det att två patienter begått självmord. IS hade åter börjat arbeta heltid med början i maj 2009.

Under sommaren det året lämnades tre brev med hotelser riktade mot IS, och under hösten påträffades två knivar vid hennes bostad och en vid arbetsplatsen. Landstinget vidtog olika skyddsåtgärder med anledning av hoten, bl a anlitade landstinget vakter och lät installera kamera och larm med rörelsedetektor i IS’s bostad. Landstinget hade även bekostat en utlandsresa för IS och hennes make.

I början av 2010 påstod polisen att IS själv legat bakom hoten. IS förnekade inte att så varit fallet. I mars 2010 avskedades IS. Hennes fackförbund gjorde gällande att det inte ens förelegat saklig grund för uppsägning mot bakgrund av hennes sjukdomstillstånd, som alltjämt förelegat när handlingarna vidtogs, och som innebar att hon varit omedveten om vad hon gjort. Hoten hade heller inget samband med hennes arbetsplats.

Arbetsdomstolen konstaterade att IS’s agerande innebar att det framstått som att hon hotats i egenskap av anställd läkare vid vårdcentralen. Därmed måste hotelserna också anses riktade mot vårdcentralen. Förbundets invändning att hotelserna endast riktats mot IS godtogs således inte.

Arbetsledningen och de övriga anställda hade bibringats uppfattningen att IS varit hotad och de hade tagit hoten på största allvar. Landstinget hade vidtagit olika säkerhetsåtgärder samt bekostat en utlandsresa. Hoten hade vidare medfört stor oro och anspänning bland de anställda.

Handlandet hade varit sådant som en arbetsgivare inte ska behöva tåla och som normalt kan motivera ett avskedande. Frågan var då om IS’s handlande skulle ses som ett utslag av sjukdom och i så fall vilken betydelse det skulle få för bedömningen.

Enligt domstolen visade inte utredningen att IS befunnit sig i ett sådant sjukdomstillstånd som inneburit att hon varit omedveten om sitt handlande. Domstolen konstaterade att det, vid bedömningen av om ett avskedande får ske på grund av ett visst förfarande, finns anledning att i första hand beakta graden av åsidosättande av arbetstagarens agerande mot arbetsgivaren. Normalt ska – till skillnad mot vad som gäller vid en prövning av om saklig grund föreligger – sådana särskilda omständigheter som i och för sig skulle tala för att arbetstagaren ändå ska få behålla anställningen inte vägas mot det förfarande som har lagts till grund för ett avskedande.

Även om handlingarna vidtagits under inflytande av någon form av psykisk ohälsa, saknades det således anledning att vid bedömningen av avskedandefrågan beakta att handlingarna begåtts under inverkan av sjukdom.

Avskedandet godtogs.