Nr 41 Uppsägning på grund av personliga skäl

Uppsägning av husfru vid hotell på grund av hälsoskäl godtogs.

TM var anställd som husfruassistent vid ett hotell som ingick i en större hotellkedja. Hon ådrog sig en handledsskada 2007 och var därefter sjukskriven i olika omgångar fram till april 2009. I februari det året övertogs verksamheten av ett bolag som genomförde en omorganisation som innebar att TM’s befattning rationaliserades bort. Under hösten 2009 genomförde bolaget en arbetsförmågebedömning av TM som visade att hon saknade möjlighet att arbeta som husfru inom hotellnäringen. Hon sades upp i februari 2010 på grund av hälsoskäl.

TM’s fackförbund menade att TM hade arbetsförmåga vid tidpunkten för uppsägningen eller att hennes arbetsförmåga i vart fall var oklar då. Det hade även funnits möjlighet att omplacera TM till andra arbetsuppgifter. Uppsägningen var inte sakligt grundad.

Arbetsdomstolen konstaterade att arbetsuppgifterna vid ett hotell var sådana att en återgång i arbete för TM skulle innebära någon form av fysisk belastning oavsett syssla.

Arbetsgivarsidan hade åberopat en medicinsk utredning, gjord av ett hälsoföretag, och förbundet en utredning utförd av en läkare. Båda utredningarna hade tillkommit i det särskilda syftet att utgöra underlag för en bedömning av TM’s arbetsförmåga i en situation när en eventuell uppsägning fanns med i bilden. Det var därför följdriktigt att domstolen i första hand sökte ledning ur dessa utlåtanden. Senare vidtagna utredningar kunde få betydelse för uppsägningsfrågan först om den utredning som arbetsgivaren lagt till grund för sin bedömning, till följd av bristande tillförlitlighet eller av annat skäl, inte skulle anses tillräckligt klarläggande och därför ofullständig.

Mot slutsatsen i den av hälsoföretaget utförda utredningen, att TM inte hade någon arbetsförmåga för att utföra något arbete i bolaget, stod slutsatsen i läkarens utredning, enligt vilken TM efter viss anpassning kunde arbeta heltid som husfru. Frågan var om bolaget borde ha ifrågasatt hälsoföretagets utredning på grund av läkarens utlåtande.

Efter en bedömning av omfattningen av och innehållet i de undersökningar som låg till grund för de båda utredningarna fann domstolen att läkarens utlåtande inte kunde ges den betydelsen att bolaget borde ha ifrågasatt bedömningen i hälsoföretagets utredning.

Utredningen visade att det inte hade funnits några arbeten att omplacera TM till, beroende antingen på att hon saknade tillräckliga kvalifikationer för arbetena i fråga eller att de krävde fysisk arbetsförmåga. Mot den bakgrunden och med beaktande av bedömningen i den rehabiliteringsutredning som hälsoföretaget hade gjort kunde det heller inte anses ha varit skäligt att kräva att bolaget före beslutet om att säga upp TM skulle ha låtit henne under en tid arbeta med andra, särskilt anpassade, arbetsuppgifter eller ha företagit andra åtgärder i rehabiliteringssyfte. I detta låg att utredningen gett vid handen att det inte, utan att verksamheten utökats, hade funnits utrymme för en omfördelning av de arbetsuppgifter vid hotellen som inte ställde krav på formell kompetens så att TM kunde fått enbart lättare sysslor

Uppsägningen var sakligt grundad.