Nr 49 Förhandlingsskyldighet

Talan om kollektivavtalsbrott som preciserades först i rättegången avvisades inte.

Enligt ett kollektivavtal för bussbranschen ska bussförare ha eget rum vid övernattning. Enligt arbetstagarförbundet hade ett bolag, som var bundet av kollektivavtalet, under lång tid bokat dubbelrum för två förare i strid mot kollektivavtalet. Förbundet krävde skadestånd för kollektivavtalsbrott.

Arbetsgivarsidan invände att några konkreta resetillfällen vid vilka de påstådda kollektivavtalsbrotten skulle ha ägt rum inte hade angivits vid tvisteförhandlingarna. Förhandlingskravet enligt 4 kap 7 § arbetstvistlagen var därmed inte uppfyllt.

Arbetsdomstolen konstaterade att de resetillfällen som angavs i stämningsansökan inte hade diskuterats vid parternas förhandlingar. Enda undantaget var en resa till Arnhem, som hade föranlett en diskussion om förarens krav på ersättning för det enkelrum denne själv betalat för.

Inget talade för att det hade varit en enskild händelse i bemärkelsen specifik övernattning som föranlett tvisteförhandlingarna. Arnhemsresan behandlas vid förhandlingarna som en följd av att arbetsgivarparten hade frågat efter exempel på situationer när bolaget skulle ha brutit mot logibestämmelsen. Att inte enbart den resan och ersättningskraven i anledning av resan hade föranlett förhandlingarna följde dessutom av att resan ägde rum efter det att lokal tvisteförhandling hade påkallats.

Det förelåg identitet mellan den tvistefråga som hade behandlats vid förhandlingarna och den fråga som förbundet fört till domstolen. Det förhållandet att förbundet först i Arbetsdomstolen fört fram ett antal resetillfällen där bolaget påstås ha brutit mot logibestämmelsen, och därvid i första hand gjort gällande att de exemplifierar bolagets avtalsstridiga agerande, ändrade inte den bedömningen.

Förhandlingskravet var uppfyllt och arbetsgivarsidans avvisningsyrkande avslogs.