Diskriminering: Åldersdiskriminering

Avtalsturlista enligt vilken pensionsberättigade arbetstagare sades upp var åldersdiskriminerande.

Ett flybolag träffade ett lokalt kollektivavtal om en avtalsturlista med sin fackliga motpart som innebar att kabinanställda som fyllt eller inom en viss tid skulle komma att fylla 60 år, och därmed bli pensionsberättigade, skulle sägas upp. Parterna valde denna lösning eftersom de berörda arbetstagarna hade sin försörjning tryggad genom pensionen. Avtalet innebar också att de uppsagda arbetstagarna sakande företrädesrätt till återanställning.

I enlighet med avtalet sades 49 kabinanställda upp på grund av arbetsbrist. Diskrimineringsombudsmannen (DO) förde talan för 25 av de uppsagda arbetstagarna och menade att var och en av dessa utsatts för åldersdiskriminering dels genom uppsägningen, dels genom att deras företrädesrätt till återanställning avtalats bort.

Arbetsdomstolen konstaterade att enligt diskrimineringslagen och det bakomliggande EU-direktivet var en särbehandling på grund av ålder tillåten om den hade ett berättigat syfte och dessutom var lämplig och nödvändig för att nå detta syfte.

Enligt bolaget hade avtalsturlistan ett berättigat syfte genom att försörjningen för så många som möjligt bland de kabinanställda hos SAS tryggades. Uppsägningarna, i enlighet med avtalsturlistan, innebar enligt bolaget att den anställda kabinpersonalen som helhet fick sin försörjning tryggad, antingen genom pension eller lön. Några mindre ingripande åtgärder
fanns inte att tillgå.

Domstolen menade att det av bolaget angivna syftet kunde vara ett berättigat syfte som en del av den nationella sysselsättningspolitiken, att främja tillgången till sysselsättning genom att denna tillgång fördelas bättre mellan generationerna. Emellertid ansåg domstolen att åtgärden att i enlighet med avtalsturlistan säga upp samtliga pensionsberättigade inte var en lämplig
åtgärd för att nå det åberopade syftet. Avtalsturlistan måste nämligen anses vara i strid mot syftet bakom och innebörden av den tvingande s.k. 67-årsregeln i 32 a § anställningsskyddslagen. Avtalsturlistan hade i realiteten haft samma innebörd som ett kollektivavtal om avgångsskyldighet vid viss ålder. Ett sådant avtal hade varit ogiltigt enligt anställningsskyddslagen. Åtgärden att säga upp samtliga pensionsberättigade fick även anses ha varit en allt för ingripande åtgärd.Uppsägningarna innebar brott mot diskrimineringslagen och anställningsskyddslagen.

Uppsägningarna förklarades ogiltiga och bolaget ålades att betala ett gemensamt belopp i diskrimineringsersättning och allmänt skadestånd med 125 000 kronor till var och en av de uppsagda arbetstagarna.

I fråga om avtalet såvitt det innebar att företrädesrätten till återanställning hade avtalats bort hade DO inte påstått att någon arbetstagare drabbats av någon faktisk förlust, dvs gått miste om en möjlighet till återanställning. Bolaget kunde således inte genom själva avtalstecknandet anses ha missgynnat arbetstagarna på sådant sätt att det därigenom uppstått en skyldighet att till arbetstagarna utge diskrimineringsersättning i denna del.