Nr 11: Uppsägning på grund av arbetsbrist – omplaceringserbjudande

En heltidsanställd borde accepterat ett erbjudande om halvtidsanställning och väsentligt lägre lön (AD 2012 nr 11).

OF var heltidsanställd som ombudsman på en fackförening för brandmän med en månadslön om 39 000 kronor. Han sades upp på grund av arbetsbrist. Bakgrunden var en omorganisation som bl a innebar att OF’s uppgift som ombudsman drogs in.

OF’s fackliga organisation menade att det inte funnits någon arbetsbrist och att uppsägningen egentligen berodde på skäl som hänförde sig till OF personligen. Vidare hade arbetsgivaren inte fullgjort sin omplaceringsskyldighet enligt 7 § anställningsskyddslagen. Den omplacering som OF erbjudits gällde en halvtidstjänst som informatör/administratör med en månadslön om 15 000 kronor och var därför inte skälig. Under alla förhållanden hade arbetsgivaren brutit mot anställningsskyddslagens turordningsregler.

Omorganisationen innebar att förhandlare lokalt skulle sköta förhandlingsarbetet och att behovet av OF som central ombudsman därmed upphörde. Det förhållandet att omorganisationen drog ut på tiden, och att ordningen med lokala ombudsmän kom till stånd först efter det att OF sagts upp, var enligt Arbetsdomstolen inte anmärkningsvärt. Det var utrett att arbetsgivaren hade bedrivit ett kontinuerligt förändringsarbete i enlighet med det tidigare fattade beslutet om omorganisationen. Det fanns inte skäl att ifrågasätta att en stor del av de arbetsuppgifter som OF utfört i förhandlingsverksamheten kom att utföras av de lokala ombudsmännen.

Uppsägningen av OF hade således skett som ett led i en pågående omorganisation av sådant slag som ryms inom vad som benämns arbetsbrist. Frågan var om OF’s fackliga organisation visat åtminstone sannolika skäl för att det rört sig om en fingerad arbetsbrist.

Utredningen visade att det vid ett par styrelsemöten hade framkommit kritik mot OF och att frågan om omplacering av honom hade diskuterats. Enligt domstolen syntes det huvudsakliga skälet till beslutet att erbjuda OF en halvtidsanställning ha varit ekonomiskt eftersom arbetsgivaren ville finansiera omorganisationen. Den förhärskande uppfattningen i förbundsstyrelsen hade inte varit att göra sig av med OF.

Slutsatsen var att OF’s fackliga organisation inte hade gjort sannolikt att det rört sig om en fingerad arbetsbrist.

När det gällde omplaceringserbjudandet fann domstolen att det varit skäligt. Arbetsgivaren hade inte från ett företagsekonomiskt perspektiv haft möjlighet att erbjuda en mer omfattande anställning än en halvtidsanställning. En arbetstagare kan vid en omplacering en 7 § anställningsskyddslagen behöva acceptera en lägre sysselsättningsgrad och en lägre lön. De arbetsuppgifter som OF erbjöds var de arbetsuppgifter som fanns att tillgå och det förhållandet att erbjudandet avsåg en halvtidsanställning måste ses mot bakgrund av att det pågick en omorganisation hos arbetsgivaren.

Turordningsreglerna i anställningsskyddslagen är inte tillämpliga om arbetstagaren avböjt ett omplaceringserbjudande denne borde ha accepterat. Eftersom OF hade avböjt ett skäligt erbjudande varför något brott mot turordningsreglerna i anställningsskyddslagen inte hade skett.

Förbundets talan avslogs.