Nr 38 Uppsägning på grund av personliga skäl

Kommun hade rätt att skicka en uppsägning i rekommenderat brev.

DP var anställd hos en kommun som vårdare inom äldreomsorgen. Hon var sjukskriven sedan 2000. Därefter förekom det endast sporadiska kontakter mellan henne, kommunen och Försäkringskassan. Från och med den 1 november 2008 ansåg kommunen att hon var olovligt frånvarande och sade upp henne på grund av detta i slutet av 2008.

DP väckte talan mot kommunen i juli 2010 och gjorde gällande att uppsägningen var ogiltig. Kommunen invände att hennes talan var preskriberad eftersom hon inte inom de tidsfrister som framgår av 40 och 41 §§ lagen om anställningsskydd underrättat kommunen om sina krav.

DP menade att hon först i maj 2010, genom Försäkringskassan, hade fått veta att hon blivit uppsagd varför hennes talan inte var preskriberad.

Enligt Arbetsdomstolen visade utredningen att kommunen den 9 december 2008 lämnade ett rekommenderat brev med uppsägningsbesked till posten. Denna försändelse hade DP inte hämtat ut.

Domstolen konstaterade vidare att DP hade varit sjukfrånvarande i åtta år. Det hade varit svårt för kommunen att komma i kontakt med henne under denna tid, och hon hade uteblivit från möten med kommunens företrädare. Kommunen hade i andra frågor skickat rekommenderade brev till henne, och hon hade i vart fall vid ett tillfälle löst ut en sådan försändelse. DP’s hem låg relativt långt från kommunhuset.

Det hade mot denna bakgrund inte varit skäligt att kräva att uppsägningsbeskedet skulle överlämnas till henne personligen. Det hade därmed funnits förutsättningar att skicka uppsägningsbeskedet genom rekommenderat brev. Uppsägningen skulle därmed anses ha skett tio dagar efter det att försändelsen lämnades till posten för befordran, eller den 19 december 2008.

DP hade väckt talan först 2010 och hade därmed underlåtit att iaktta tidsfristerna i 40 och 41 §§ anställningsskyddslagen. Hennes talan, som därmed var preskriberad, ogillades i sin helhet.