Nr 4 Kollektivavtalsfrågor

Möjlighet att lokalt komma överens om arbetstider innebar inte att arbetstidslagen blivit en del av kollektivavtalet.

RN arbetade som planerare vid ett transportbolag inom livsmedelsbranschen. Bolaget omfattades av livsmedelsavtalet. Vid fem tillfällen erhöll RN inte elva timmars sammanhängande ledighet under varje period om 24 timmar samt stämplade han in före 05.00.

Tvisten gällde om bolaget bröt mot kollektivavtalet genom att låta RN arbeta i strid mot bestämmelserna i arbetstidslagen om dygnsvila och nattvila. Kollektivavtalet föreskrev, under rubriken Avvikelse från arbetstidslagen, att lokal överenskommelse kunde träffas om ”avvikelser från bestämmelser i arbetstidslagen om övertid, mertid, nattvila, dygnsvila, veckovila och total veckoarbetstid”. Parterna var oeniga i frågan om denna kollektivavtalsbestämmelse innebar att arbetstidslagens regler hade blivit en del av kollektivavtalet.

Enligt Arbetsdomstolen, som konstaterade att det inte funnits någon gemensam partsavsikt att reglera arbetstidslagen i kollektivavtalet, saknades det stöd i ordalydelsen för att antingen arbetstidslagen i dess helhet eller bestämmelserna i lagens 13 § (om dygns- och nattvila) skulle utgöra en del av kollektivavtalet. Utredningen visade heller inte att det fanns en praxis mellan kollektivavtalsparterna som innebar att arbetstidslagen kommit att utgöra en del av kollektivavtalet.

Arbetstidslagen var således inte reglerad i kollektivavtalet. Oavsett om bolaget brutit mot arbetstidslagens regler eller inte kunde detta inte utgöra brott mot kollektivavtalet. Fackförbundets skadeståndstalan avslogs.