Nr 40 Avsked

Avsked av anställd som uppmanat modeller att följa med till ny, konkurrerande agentur godtogs.

LR anställdes 2002 som informatör hos en förening som arbetade med personer med funktionsnedsättning. Under 2009 och 2010 hade LR ägnat halva sin arbetstid åt ett projekt som drev en modellagentur för funktionshindrade. Den 9 december 2010 hade LR sagt upp sin anställning för att börja arbeta hos ett bolag och där starta ett liknande projekt.

Tidigare samma dag hade LR skickat ett e-postmeddelande till de modeller som arbetade i projektet och uppgivit att hon skulle byta arbetsgivare och där starta en ny modellagentur. Av meddelandet framgick också att projektet med modellagenturen skulle läggas ner i december samma år. Meddelandet avslutades med en förhoppning att modellerna ville vara med som modell hos den nya modellagenturen.

Påföljande dag, den 10 december 2010, underrättades LR om avsked. Hon utförde därefter inte något arbete åt föreningen. Enligt föreningen hade LR agerat illojalt genom att i e-postmeddelandet uppmana projektets modeller att följa med till den konkurrerande verksamheten. Den 17 januari 2011 verkställdes avskedandet.

LR’s fackliga organisation menade att LR inte hade agerat illojalt och att avskedandet därmed saknade laglig grund. LR’s agerande hade varit ursäktlig eftersom hon hade varit övertygad om att projektet med modellagenturen skulle läggas ner.

Arbetsdomstolen konstaterade att uppgiften i e-postmeddelandet att projektet skulle läggas ner var felaktigt vid den tidpunkt då den lämnades. LR hade inte talat med sin arbetsgivare om att Allmänna arvsfonden, som dittills hade finansierat projektet, eventuellt inte längre skulle skjuta till pengar. Att LR själv misstänkte att projektet skulle komma att läggas ner gav henne inte rätt att informera modellerna om detta. LR hade inför domstolen uppgivit att hon förstod att arbetsgivaren inte skulle tycka om hennes agerande och att hon valde modellerna framför arbetsgivaren.

Eftersom hennes nya arbetsgivare avsåg att starta en i princip identisk verksamhet var det fråga om en konkurrerande verksamhet. Ur arbetsgivarens perspektiv hade LR’s agerande inneburit en risk att modellerna, som var den viktigaste tillgången för projektet, skulle följa med till LR’s nya arbetsgivare.

LR hade agerat illojalt och hennes beteende var inte ursäktligt. Avskedandet godtogs.

Föreningen hade den 10 december tagit ifrån LR samtliga arbetsredskap liksom möjligheten till tillträde till arbetsplatsen. LR hade därmed blivit avstängd. Det förhållandet att hon dagen innan uppgivit att hon kände sig dålig innebar inte att arbetsgivaren hade rätt att utgå från att LR efter den 10 december varit frånvarande från arbetet på grund av sjukdom. Hon var således avstängd från arbetet från och med den 11 december. Det var ostridigt att det saknats grund för att avstänga henne utan lön. LR var därför berättigad till ytterligare lön från och med den 11 december.

Sedan tidigare hade tolv semesterdagar lagts ut under tiden den 20 december 2010 till den 7 januari 2011. Mot bakgrund av hur semesterlagens förläggningsregler är utformade fanns det inget hinder mot att beslutet om utläggning av semester stod fast, trots att LR var avstängd från arbetet från och med den 11 december 2010. LR hade således inte rätt till lön för semesterdagarna.

Slutligen slog domstolen fast att lönen skulle betalas av ett föreningen närstående bolag, till vilket LR 2006 hade förts över som anställd. Detta visades av uppgifter i kontrolluppgifter, försäkringsbesked och lönebesked samt det förhållandet att underrättelsen om avskedet hade undertecknats med bolagets firma. Vare sig bolaget eller föreningen hade underrättat LR om att dessa uppgifter inte skulle förstås så att bolaget trots detta inte var hennes arbetsgivare utan att hennes arbetsgivare var föreningen.