Nr 44 Anställningsform

Uthyrd var tillsvidareanställd.

MA var anställd hos ett bemanningsföretag och uthyrd till olika kundföretag. Han slutade sin anställning i december 2008. Enligt MA innehade han då en tillsvidareanställning. Hans arbetsgivare menade att MA hade haft flera på varandra följande visstidsanställningar i form av behovsanställning och att han hade varit tidsbegränsat anställd när anställningsförhållandet upphörde.

Arbetsdomstolen konstaterade att det inte av utredningen gick att dra slutsatsen att parterna uttryckligen hade kommit överens om behovsanställning.

Arbetsgivaren hade åberopat MA’s varierande arbetstidsmått som grund för att MA haft en behovsanställning. Enligt arbetsgivaren hade MA inte arbetat sammanhängande motsvarande heltid, vilket hade varit fallet om denne varit tillsvidareanställd.

Domstolen konstaterade att arbetsgivaren inte hade preciserat hur långa de olika visstidsanställningarna hade varit, hur det hade gått till när parterna avtalat om de olika tidsbegränsningarna eller hur frånvaro hade hanterades. Med hänsyn till detta gick det inte att dra slutsatsen att det varit fråga om flera tidsbegränsade anställningar utifrån det förhållandet att MA inte hade arbetat heltid.

Det fanns inget skriftligt anställningsavtal och arbetsgivaren hade inte lämnat någon skriftlig information om de närmare anställningsvillkoren. Det förhållandet att MA hade haft varierande arbetstidsmått talade i och för sig för att det varit fråga om behovsanställning, men det kunde likaväl ha berott på MA’s sjukdom och semester. Det var inte utrett att MA kunde ha tackat nej till erbjudet arbete.

Sammantaget kom domstolen fram till att arbetsgivaren inte hade lyckats visa att MA hade innehaft en tidsbegränsad anställning. MA hade således varit tillsvidareanställd. Vid sådant förhållande var det ostridigt att det inte funnits saklig grund för uppsägning.

MA tilldömdes allmänt skadestånd för olaglig uppsägning och olika formella fel med 70 000 kronor samt ekonomiskt skadestånd.