Nr 51 Uppsägning

Uppsägning av funktionshindrad godtogs.

FK var anställd vid en livsmedelsbutik sedan 1985. På grund av en handskada erhöll hon 1999 halv sjukersättning och en halvtidstjänst vid butiken med anpassade arbetsuppgifter. Hon arbetade med kassatjänst och lättare varuplockning.

Mot bakgrund av butikens dåliga lönsamhet och då en föräldraledig återinträdde i tjänst blev FK uppsagd på grund av arbetsbrist i mars 2011. Hennes fackförbund menade att uppsägningen innebar diskriminering, att den egentligen berodde på hennes funktionsnedsättning och som sådan saknade laglig grund samt att bolaget hade åsidosatt turordningsreglerna då FK hade längst anställningstid i butiken.

Bolaget invände att uppsägningen berodde på en övertalighet och att det inte gick att ha kvar FK’s anpassade arbetsuppgifter eftersom samtliga anställda hädanefter skulle ingå i ett system med arbetsrotation som innefattade bl a upplockning av såväl lätta som tunga varor. Bolaget hade fullgjort sitt rehabiliteringsansvar och sin omplaceringsskyldighet utan att kunna bereda FK fortsatt arbete.

Arbetsdomstolen konstaterade att det uppstått en övertalighet motsvarande 20 timmar per vecka och att det följaktligen förelåg arbetsbrist.

Utredningen visade att FK kunde lyfta en väsentlig del av varorna men endast om hon lyfte dem en och en och om de tunga varorna först sorterats ut från de rullvagnar de levererades på. Domstolens slutsats var att FK inte kunde utföra plockningsarbetet på det sätt som erfordrades mot bakgrund av hur varorna levererades och hur upplockningen gick till i butiken. FK var därmed inte i en jämförbar situation med en person som saknade funktionshinder. Hon saknade också tillräckliga kvalifikationer för fortsatt arbete i butiken.

När det gällde bolagets skyldighet att vidta skäliga stöd- och anpassningsåtgärder konstaterade domstolen att det inte hade varit skäligt att kräva att bolaget skulle organisera arbetet så att varorna först skulle sorteras för att FK sedan skulle kunna plocka endast de lätta varorna. Eftersom det var FK’s bristande möjlighet att greppa med handen som omöjliggjorde för henne att klara arbetsuppgifterna fullt ut, hade en fjädrande vagn inte hjälpt henne. Inte heller en elektrisk truck skulle ha underlättat för henne att plocka upp varor. Det hade inte framkommit att det fanns några andra rehabiliterings- eller anpassningsåtgärder som skulle ha hjälpt FK.

Bolaget hade således fullgjort sitt rehabiliterings- och anpassningsansvar och hade inte brutit mot turordningsreglerna eller tillämpat dem på ett diskriminerande sätt.

Enligt en omplaceringsutredning som bolaget gjorde i december 2010 hade det funnits lediga befattningar vid en annan av bolagets butiker. Då denna utredning ingick som ett led i en arbetsförmågebedömning saknade den betydelse för omplaceringsskyldigheten inför uppsägningen.

Beträffande några befattningar vid andra butiker som var lediga vid uppsägningstillfället gällde att de hade krävt antingen ett annat arbetstidsmått än vad FK klarade av eller tunga lyft. De hade således inte varit lämpliga för FK. Bolaget hade inte varit skyldigt att konstruera ett särskilt arbete och omplacera FK dit.

Uppsägningen var sakligt grundad.

Kommentar

En ledamot var skiljaktig och menade att bolaget hade brustit i sin undersökning av lediga befattningar och att beslutet att införa arbetsrotation var riktat direkt mot FK.