Nr 57 Utläggning på entreprenör

Tv-bolag bröt mot förhandlingsskyldigheten inför anlitande av produktionsbolag.

Under 2009 och 2010 anlitade Sveriges Television (SVT) ett produktionsbolag för att producera ett  underhållningsprogram. Ett fackförbund gjorde gällande att SVT i samband därmed bröt mot skyldigheten enligt 38 § medbestämmandelagen att förhandla med förbundet.

SVT menade att någon förhandlingsskyldighet inte hade funnits eftersom bolaget endast undantagsvis anlitade medlemmar i förbundet. När besluten att anlita produktionsbolaget fattades fanns inga medlemmar anställda hos SVT.

SVT hade träffat ett särskilt kollektivavtal med förbundet om ersättningar till anställda som medverkade i tv-produktioner.

Arbetsdomstolen konstaterade att det hade förekommit tidsbegränsat anställda hos SVT som var medlemmar i förbundet, även om det varit fråga om korta anställningar, ibland endast några timmar. Vidare talade det förhållandet att SVT träffat det särskilda kollektivavtalet för att bolaget själv gjort bedömningen att förbundsmedlemmar varit anställda i sådan omfattning att det legat i bolagets intresse att i avtalet reglera frågor om ersättning.

Sammantaget visade utredningen att förbundets medlemmar hade varit anställda hos SVT med sådan regelbundenhet att det förelegat en förhandlingsskyldighet för SVT enligt 38 § medbestämmandelagen. Detta gällde även om det inte just vid tidpunkten för besluten att anlita produktionsbolaget hade funnits någon sådan medlem anställd.

Inför utläggningsbeslutet 2009 hade SVT inte begärt förhandling alls med förbundet. När det gällde frågan om storleken på skadeståndet för brottet mot förhandlingsskyldigheten menade SVT att bolaget tidigare, under flera år, inte kallat till förhandlingar inför utläggningar av produktion av program och att förbundet inte invänt mot detta.

Arbetsdomstolen konstaterade dock att det inte hade funnit s någon överenskommelse om att rutinerna innebar att SVT inte behövde kalla till § 38-förhandlingar. Därmed hade SVT inte kunnat utgå från att även förbundet ansåg att rutinerna innebar en godtagbar ordning.

I samband med utläggningsbeslutet 2010 hölls lokal förhandling omkring en vecka innan bolaget undertecknade avtalet med produktionsbolaget. Förbundet menade att dessa förhandlingar hade påkallats för sent.

Utredningen visade att kontraktet med produktionsbolaget redan var färdigförhandlat och klart, om än inte underskrivet, när SVT kallade till den lokala förhandlingen. Förbundets möjligheter att i ett så sent skede kunna påverka villkoren för utläggningen var mycket små. SVT hade därmed brutit mot förhandlingsskyldigheten genom att begära förhandling för sent.

Förbundet hade begärt en central förhandling i utläggningsfrågan. Denna förhandling hölls dagen efter det att SVT undertecknat kontraktet med produktionsbolaget. Arbetsdomstolen fann att SVT även hade brutit mot 38 § medbestämmandelagen genom att inte avvakta den centrala förhandlingen. Denna slutsats förändrades inte av det förhållandet att SVT, mot bakgrund av vad som framkom vid den lokala förhandlingen, gjorde bedömningen att förbundet inte hade grund för en vetoförklaring.

Domstolen tillade att vetoreglerna i 39 § medbestämmandelagen inte ger fackliga organisationer en befogenhet att rent allmänt övervaka lagenligheten av arbetsgivarens åtgärder. Huruvida SVT’s anlitande av produktionsbolaget hade inneburit otillåten reklamförsäljning och brott mot konkurrenslagstiftningen utgjorde frågor som inte omfattades av vetoreglerna.

SVT ålades att betala 75 000 kronor i allmänt skadestånd till förbundet avseende vart och ett av åren 2009 och 2010.