Nr 66 Kollektivavtalstolkning; Arbetsskyldighet

Deltidsbrandmän var skyldiga att medverka i sjukvårdsinsatser.

Mellan en kommun och ett fackförbund för brandmän fanns ett kollektivavtal om räddningstjänstpersonal i beredskap. Kommunen hade också träffat ett avtal med en region om räddningspersonalens deltagande vid vissa sjukvårdslarm och övrig assistans till ambulanssjukvården i regionen. Tvisten gällde huvudsakligen om räddningstjänstpersonalen i beredskap (deltidsbrandmän) var arbetsskyldiga när det gällde sådana utryckningar som avsågs i kommunens avtal med regionen.

Arbetsdomstolen konstaterade att kommunen haft lagligt stöd för att ingå avtalet med regionen. Detta betydde dock inte i sig att arbetsuppgifterna enligt detta avtal innefattades i de berörda deltidsbrandmännens arbetsskyldighet.

När det gällde tolkningen av kollektivavtalet i frågan om arbetsskyldighetens omfattning slog domstolen fast att den s k 29/29-principen utgjorde ett viktigt redskap för tolkningen också inom den offentliga sektorn. Vid en sådan tolkning kom domstolen fram till att utryckningar enligt kommunens avtal med regionen stod i naturligt samband med räddningstjänstens centrala verksamhet och att deltagande i utryckningsinsatsen föll inom deltidsbrandmännens yrkeskvalifikationer. Brandmännen var således arbetsskyldiga vid utryckningsinsatser i enlighet med kommunens avtal med regionen. Deras anställningsavtal föranledde ingen annan bedömning.

Fackförbundet hade åberopat tolkningsföreträde beträffande arbetsskyldigheten. Domstolen fann att förbundet inte gjort en så kvalificerad missbedömning av rättsläget att kommunen hade rätt till skadestånd.
 
Kommentar: Två arbetstagarledamöter var skiljaktiga och menade att sådana larm som avsågs i avtalet mellan kommunen och regionen inte omfattades av kollektivavtalet.