Nr 9 Kollektivavtalsfrågor

En kollektivavtalsregel som innefattade en koppling mellan lön och ändring av arbetstid gällde inte enskilda uppgörelser som förändring av arbetstiden.

Ett kollektivavtal om löner för bl a parkeringsbolag angav att om arbetstidens längd ändrades för tjänstemän skulle lönerna ändras i proportion till förändringar av arbetstiden. Avtalet angav inte hur många timmar per vecka som en heltidstjänst innefattade utan angav endast att den ordinarie arbetstiden inte fick överstiga 40 timmar per vecka.

Ett parkeringsbolag erbjöd tjänstemännen vid huvudkontoret omplacering med oförändrad lön och oförändrade arbetsuppgifter men med en höjning av veckoarbetstiden motsvarande heltid från 37,5 timmar till 40 timmar. Sedan tjänstemännen informerats om att de som inte godtog omplaceringserbjudandet riskerade att sägas upp, accepterade de i målet aktuella tjänstemännen omplaceringarna. Tvisten gällde om bolaget hade brutit mot kollektivavtalet genom att inte höja lönerna i motsvarande mån.

Det var ostridigt att beslutet att ändra arbetstidsmåttet i sig inte stred mot kollektivavtalet. Förbundet menade dock att bolaget bröt mot kollektivavtalet genom att träffa enskilda överenskommelser om en höjning av arbetstiden utan motsvarande höjning av lönen.

Arbetsdomstolen fann att bestämmelsen i lönekollektivavtalet tog sikte på överenskommelser i samband med de lokala löneförhandlingarna. Den hindrade alltså inte enskilda överenskommelser av det slag som var aktuella i målet. En tolkning enligt förbundets uppfattning skulle ge det egendomliga resultatet att en arbetsgivare inte ens i samförstånd med arbetstagarna skulle kunna sänka heltidsarbetsmåttet på arbetsplatsen och låta arbetstagarna behålla sin lön.

Förbundets talan avslogs.