Nr 11: Förhandlingsskyldighet

Ekonomiskt pressat bolag hade varit skyldigt att förhandla också centralt om uppsägningar.

Ett hängavtalsbundet bolag sade i november upp fem anställda efter genomförda lokala förhandlingar. En av de fem var NA som hade längre anställningstid än TS, som inte sades upp. NA arbetade som maskinoperatör och TS var lageransvarig.

Tvisten gällde om bolaget bröt mot förhandlingsskyldigheten enligt medbestämmandelagen genom att säga upp de fem arbetstagarna omedelbart efter det att den lokala förhandlingen var avslutad samt om bolaget bröt mot turordningsreglerna i lagen om anställningsskydd genom att säga upp NA i stället för TS.

Bolaget menade att det funnits synnerliga skäl att verkställa uppsägningarna utan att avvakta en central förhandling. Bolaget hade drabbats av betydande ekonomisk skada om bolaget hade tvingats avvakta en central förhandling. Vidare menade bolaget att parterna vid den lokala förhandlingen hade träffat avtal om att TS skulle undantas från turordningslistan. När TS undantagits stod NA på tur att sägas upp. Under alla förhållanden saknade NA tillräckliga kvalifikationer för TS:s arbete som lageransvarig.

Enligt Arbetsdomstolen visade utredningen att den ekonomiskt besvärliga situation som bolaget befunnit sig i hade uppkommit redan under våren. Inget hade framkommit som visade att bolaget under hösten hade drabbats av några oförutsedda bakslag i ekonomiskt hänseende. Bolaget fick lastas för att det kommit i tidsnöd.


Vad bolaget hade anfört om tidsnöd beträffande den centrala förhandlingen utgjorde således inte synnerliga skäl för bolaget att verkställa uppsägningarna utan att avvakta en central förhandling.

Beträffande frågan om ett avtal hade ingåtts med innebörd att TS skulle undantas från turordningen konstaterade domstolen att parterna visserligen under den lokala förhandlingens gång enades om att undanta TS. Det förhållandet att förhandlande parter ”betar av” delar där man är ense kan dock inte utan vidare medföra att ett bindande avtal träffats i dessa delar. Protokollet från förhandlingen gav vidare starkt stöd för att parterna inte hade ingått ett kollektivavtal med den innebörd som bolaget hävdat.

Vidare fann domstolen att NA hade tillräckliga kvalifikationer för arbetet som lageransvarig, dvs TS:s arbete. Arbetet krävde inte någon formell utbildning eller kompetens som NA saknade. NA var behörig att köra viss typ av truck och hade på kortare tid än en vecka kunnat förvärva den ytterligare truckförarbehörighet som lagerarbetet krävde.

Domstolen godtog inte bolagets påstående att NA inte klarade att hantera det administrativa datorsystemet eller att han inte klarade den ekonomiska redovisning, bestående i hantering av lagersaldot, som ingick i arbetet. NA hade kunnat lära sig datorsystemet med rimliga utbildningsinsatser.

Vidare godtog inte domstolen bolagets påstående att NA saknade de personliga förutsättningar i form av mognad och ansvarskänsla som arbetet som lageransvarig krävde.

Bolaget ålades att betala 15 000 kronor till förbundet för brottet mot förhandlingsskyldigheten samt, förutom ekonomiskt skadestånd, 50 000 kronor i allmänt skadestånd till NA för brottet mot turordningsreglerna.